Vad betyder och hur uttalas bandmask
Bandmask uttalas band|mask -en -ar.
Bandmask betyder (zool.).
Ordformer och varianter av bandmask
Singular
- bandmask
- obestämd grundform
- bandmasks
- obestämd genitiv
- bandmasken
- bestämd grundform
- bandmaskens
- bestämd genitiv
Plural
- bandmaskar
- obestämd grundform
- bandmaskars
- obestämd genitiv
- bandmaskarna
- bestämd grundform
- bandmaskarnas
- bestämd genitiv
Bandmask är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bandmask
Bandmaskar eller binnikemaskar (Cestoda) är en klass plattmaskar. Det finns ungefär 4000 arter av bandmask. De är parasiter som bor som vuxna i matsmältningskanalen hos ryggradsdjur.
De egentliga bandmaskarna, Eucestoda, omfattar 13 ordningar och hit räknas alla människans och husdjurens bandmaskar. De är långa och platta. De minsta arterna blir bara några millimeter långa medan de största kan bli mer än 10 meter långa. Inom respektive art varierar storleken beroende på hur många maskar värden har. Ju färre maskar, desto större blir de. Bandmaskarnas kropp har i regel tre tydliga avsnitt: huvud (scolex), hals och segmentkedja.
Scolex, huvudet på bandmasken, är rundat. Där finns nervceller, sinnesorgan, körtelceller, kraftig muskulatur samt fastsättningsorgan (till exempel sugskålar, sugveck och hakar).
En fullbildad bandmask lever i tarmen eller i kroppshålan på ett ryggradsdjur. Dessförinnan har masken genomgått en serie larvstadier och oftast utnyttjat flera värdar, både ryggrads- och ryggradslösa djur. Utvecklingen sker i regel antingen helt på land eller helt i vatten. De flesta bandmaskarna förökar sig endast genom äggen.
Bandmaskar finns över hela jorden, där det finns ryggradsdjur. Cirka 10 procent av arterna förekommer i Sverige. Allvarsamma sjukdomar förorsakas i Norden speciellt av Echinococcus och Diphyllobothrium latum.
