Vad betyder och hur uttalas barnkunskap
Barnkunskap uttalas barn|kun|skap.
Ordformer och varianter av barnkunskap
Singular
- barnkunskap
- obestämd grundform
- barnkunskaps
- obestämd genitiv
- barnkunskapen
- bestämd grundform
- barnkunskapens
- bestämd genitiv
Plural
- barnkunskaper
- obestämd grundform
- barnkunskapers
- obestämd genitiv
- barnkunskaperna
- bestämd grundform
- barnkunskapernas
- bestämd genitiv
Barnkunskap är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet barnkunskap
I nästföljande läroplan, Lgr69, fanns gruppen obligatoriska ämnen med undergruppen orienteringsämnen kvar men däremot togs ämnesgruppen estetisk-praktisk och fysisk bort och dessa ämnen räknades nu som fristående obligatoriska ämnen. Ämnet barnavård ersattes av barnkunskap och kristendomskunskap av religionskunskap. Slöjdämnet skrevs tydligare fram som ett ämne och delades in i två slöjdarter jämfört med de tidigare tre. Ämnena franska och tyska var inte längre obligatoriska utan grupperades som tillvalsämnen tillsammans med de nya skolämnena ekonomi, konst, och teknik. En fjärde ämnesgrupp förekommer i Lgr69, Övriga ämnen, där finska och maskinskrivning ingår.
Barnkunskap har funnits som ämne i den svenska grundskolan, för att undervisa om graviditet, barnafödande och barns utveckling. Ämnet undervisades vanligen i 9:e klass under 1980-talet och början av 1990-talet. I samband med införande av Lpo 94, försvann barnkunskap som eget ämne, och slogs ihop med hemkunskap till hem- och konsumentkunskap. Barnkunskap är egentligen ett ämne för att förbättra kunskapen om barn så att man skulle klara sig bättre som förälder.
