Barrikadstrid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet barrikadstrid

1. Under tiden rasade striden utanför Paris. Kommunardernas nya general, polacken Jarosław Dąbrowski (förfranskat Dombrowsky), som på denna post efterträdde den efter fortet vid Issy fallit häktade Gustave Paul Cluseret, hade i början några framgångar mot de av Patrice de Mac-Mahon anförda regeringstrupperna, men från slutet av april började forten kring Paris bombarderas från 128 batterier. Det ena efter det andra erövrades, och det blev snart klart att staden skulle falla. Den 21 maj stormades Paris av Mac-Mahons trupper, som från Saint-Cloud trängde in i staden. Nu följde de förbittrade barrikadstriderna 21–28 maj ("den blodiga veckan"), med många tusen döda. (källa)
2. Efter juridiska studier i Paris ägnade Delescluze hela sitt liv åt revolutionär verksamhet. Han deltog i julirevolutionen 1830 och måste för sin kampanj mot kungadömet 1836 fly till Belgien men återvände efter revolutionen 1848. Samma år flydde han till Storbritannien. Då han 1853 i hemlighet besökte Paris, häktades han och dömdes till fängelse. 1859 års amnesti möjliggjorde för Delescluze att utge tidningen Réveil. Delescluze deltog i kommunupproret 1871 och blev Pariskommunens krigsminister. Han dödades vid en barrikadstrid i Paris. Delescluze utgav De Paris à Cayenne (1869). (källa)
3. Bernard var till en början boktryckare, kastade sig vid julirevolutionens utbrott 1830 in i politiken och deltog flitigt i barrikadstriderna. Han blev under Ludvig Filips regering en av de ivrigaste anhängarna av de hemliga sällskapen och de republikanska idéerna, var jämte Barbès och Blanqui ledare för upprorsförsöket 1839 och hölls därför fängslad till 1848, men blev då regeringskommissarie i flera departement och invald i nationalförsamlingen, där han slöt sig till "berget". Han tog verksam del i upploppet 13 juni 1849 och måste därefter fly ur landet. 1859 års amnesti återförde honom till Frankrike, och efter fransk-tyska kriget kom han in i nationalförsamlingen, där han hörde till yttersta vänstern, men ej spelade någon framträdande roll. Efter att ha fallit igenom vid valen 1876, drog han sig tillbaka till privatlivet samt dog fattig och obemärkt på ett sjukhus. Sin fångenskap beskrev han i Dix ans de prison au Mont Saint-Michel et à Doullens (1852). (källa)