Bedagad Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bedagad

1. Þorleifs þáttr, som nedtecknades 300 år efter skaldens död, är inte invändningsfri ur källkritisk synpunkt, men bör ändå, enligt Finnur Jónsson, vara sann i sina huvuddrag. Att Torleif verkligen diktade nid om Håkon jarl är väl belagt från många källor. Det är föga troligt att nidet framfördes inför jarlen själv, men det skedde nog offentligt för att få avsedd verkan. Att jarlen, när han fick kännedom om detta, skickade en lönnmördare till Island för att hämnas är mycket troligt. Men tidsmässigt kom nidet att sammanfalla med jarlens undergång. Från och med nu hopade sig olyckorna över Håkon och han genomgick också, enligt Snorre Sturlasson, en ödesdiger sinnesförändring. Han blev girig och vrång, missbrukade sin makt och begick sexuella övergrepp mot unga kvinnor. Inom kort var han Norges mest hatade man och jagades från gård till gård tills han slutligen blev lönnmördad av sin egen träl i en håla under en svinstia hos en bedagad frilla. Hans huvud spetsades på en påle så att bönderna kunde kasta sten på det. Så förvandlades den mäktige jarlen själv till en nidstång. Detta berättas i Olav Tryggvasons saga i Heimskringla. (källa)
2. Ellen åker till Italien med några väninnor. Där omkommer hon och fraktas hem i en burk i ett paket. Hon efterlämnar en sörjande make, frisörmästaren Ragnar och en vuxen son, den något försupne och bedagade artisten Mick Pierson - senare Mikael Persson, som han egentligen heter. (källa)
3. Per Wästberg skrev i sin essä om Gustaf-Janson Borgerlighetens förbisedde krönikör: "I en generation dominerad av arbetarförfattare var han rätt ensam om att med breda penseldrag måla äganderättens och rovdriftens skenbara idyller. Hans kolleger fanns snarare i England. Hos H E Bates, Angus Wilson, Elizabeth Bowen och Barbara Pym verkar hans tidstypiska , lätt excentriska figurer mer hemmastadda än hos oss: detta galleri av konsuler, kråsnålsbönder, terapeuter, opraktiska doktorer, frireligiösa sjuksköterskor, misslyckade antikhandlare, bedagade aktriser..." Wästberg anser också att Gustaf-Jansons samhällskritik saknar originella inslag och placerar honom i "en tradition som inte är Strindbergs och Hjalmar Söderbergs utan August Blanches och Sigfrid Siwertz". (källa)