Bekvämt Synonymer Betyder Uttal

• behagligt
• komfortabelt
• ledigt

Hur används ordet bekvämt

1. Alla dessa städer har dock aldrig närvarat på en och samma hansedag. I regel sände de från mötesplatsen mera avlägsna kretsarna ombud för en eller två städer. Endast om saken var av mycket stor vikt för någon krets eller mötet hölls på en synnerligen bekvämt belägen ort, deltog även de mindre städerna i hansedagarna, vilka i genomsnitt inte torde ha varit besökta av ombuden för mer än ett tio-tjugotal städer. (källa)
2. Troligast är att det är bekvämt att använda ett ord var primära egenskap är just att dess innebörd är oklar. Detta innebär nämligen att man i de sammanhang där ordet används kan påtvinga alla närvarande sin egen tolkning av vad ordet skall innebära. (källa)
3. Polyester finns både som härdplast (i omättad form) och som termoplast (i mättad form). Kallas även esterplaster. Polyester används som harts tillsammans med armeringsmaterial som kolfiber, aramid- eller glasfiber i plastkompositer (båtbyggen, bilkarosser, flygplan med mera), som gjutmassa i produktionsindustrin och som konstfiber i textilier, kläder och kardborrband – ofta i friluftskläder (till exempel polyesterfleece), eftersom materialet har låg vattenupptagning, härdar snabbt, är relativt hållbart och anses bekvämt att bära. (källa)
4. Till varje färg hör ett svitmärke som trycks på korten i det antal som kortet ska beteckna för nummerkorten. Ett kort med sju spadersymboler på kallas till exempel spader sju. De så kallade klädda korten (knekt, dam och kung) känns istället igen som föreställande figurer. På 1860-talet började man med att dessutom trycka hörnbeteckningar (även kallad index) på korten som med en liten siffra och ett litet svitmärke talar om vilket kort det är. Detta gör att man slipper räkna svitmärkena plus att man kan hålla fler kort bekvämt på handen samtidigt som man ser vilka de är. Honnörskorten har bokstäver i stället för siffror i hörnet. Det vanligaste systemet är det anglo-amerikanska med J för knekt (jack), Q för dam (queen), K för kung (king) och A för ess (ace). Det finns också det svenska beteckningssystemet med Kn för knekt, D för dam, K för kung och E för ess. Det tyska beteckningssystemet är som det svenska förutom att knekten betecknas med B. (källa)
5. Eftersom Frankrike var Europas högborg och trendsättare för kultur, smak och klädstil spred sig idén, bland annat till England, där plagget vidareutvecklades under 1700-talet. Vissa engelska herrar bar redan någon olika former av halsbeklädnad, men den franska var elegantare och egenheten att den måste knytas på ett visst sätt för att hänga rätt uppskattades inom den engelska överklassen. Under 1800-talets början frångick man det pompösa och gjorde dem mindre, smalare och mindre färgglada. Plagget var inte längre specifikt för adel, kungliga livvakter eller någon annan grupp. Plagget kallades fortfarande oftast för kravatt eller scarf i England. Den industriella revolutionen skapade ett behov av ett halsplagg som var lätt att ta av och på, var bekvämt och skulle kunna användas en hel arbetsdag. Den moderna slipsen föddes vid 1800-talets slut. Den var lång, tunn och lätt att knyta, och fick namnet tie, som betyder "band". (källa)
6. En segelkanot är snabb för sin storlek. Alla segelkanoter har så kallade hängbrädor där seglaren hänger ut för att väga upp kanoten när det blåser. Kvinnor och män kappseglar därför i gemensamma klasser. Trots sin litenhet lämpas sig segelkanoten inte bara för kappsegling. Det finns utrymmer för packning och möjlighet att sova bekvämt ombord. (källa)
7. "Brusreduktionen" åstadkoms genom att försökspersonens ögon täcks med halva pingisbollar (för att ta bort alla synintryck) samtidigt som han eller hon får ett par hörlurar där så kallat vitt brus kontinuerligt spelas upp (för att ta bort alla hörselintryck). Personen får sedan sitta så mjukt och bekvämt som möjligt och slappna av. På en annan plats visas samtidigt en slumpmässigt vald bild eller filmsnutt för en person som agerar "sändare" och försökspersonen ombeds att genom telepati försöka "se" vad sändaren tittar på för något. Efter detta får mottagaren se fyra bilder/filmsnuttar och avgöra vilken som sändaren såg. Experimenten bör vara utformade på ett sådant sätt att varken mottagaren, domarna eller försöksledarna vet vilken bild/film som visades för sändaren innan domarna är klara med sin bedömning. (källa)