Beroendeframkallande Synonymer Betyder Uttal

• vanebildande

Hur används ordet beroendeframkallande

1. Normalt syftar man på avhållsamhet frånågon beroendeframkallande drog, exempelvis alkohol (beskrivs i artikeln om alkoholabstinens), nikotin, bensodiazepiner eller opiater, när man talar om abstinen. I dessa fall är abstinenssymptomen ofta högst påtagliga såväl fysiskt som psykiskt, eftersom den abstinent personen har dragit på sig ett kemiskt beroende genom bruket av sin drog. (källa)
2. Heroin kan injiceras venöst medelst spruta, men det kan också sniffas genom näsan ("snorta"), administreras rektalt eller rökas genom att heroinet hettas upp och ångorna andas in. Drogen är mycket beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt. (källa)
3. Kodein är beroendeframkallande. Hur lång tid beroendeutvecklingen tar varierar, stora doser kodein framkallar mycket snabbare ett begär än kodein för medicinskt bruk i terapeutiska doser. Abstinensbesvären kan vara både fysiska och psykiska, men är sällan lika kraftiga som vid rent morfinmissbruk. Vid missbruk av kodeintabletter som också innehåller paracetamol (till exempel Citodon, Panocod) riskerar missbrukaren leverskador på grund av paracetamolet. Risken för beroende av kodein är mycket liten jämfört med risken för beroende av heroin eller morfin, men risken är ändå påtaglig, särskilt vid långtidsanvändning. (källa)
4. Koffein kan vara beroendeframkallande. Mer eller mindre allvarliga abstinensbesvär kan också uppstå när ett stadigt intag av koffein plötsligt upphör. De vanligaste besvären är huvudvärk, trötthet, initiativlöshet och mild depression. Symptomen kommer 12-36 timmar efter den sista dosen. Huvudvärken kan hålla i sig ett fåtal dagar, de övriga symptomen försvinner gradvis och kan kännas av i upp till ett par veckor innan de är helt borta. (källa)
5. Kokabuskens uppiggande och hungerdämpande effekter hade varit kända i århundraden innan forskare 1859 lyckades isolera den aktiva substansen. År 1898 kunde forskningen bestämma kokainets kemiska struktur, och i kokainets rena form är effekterna betydligt mer framträdande. Vid förra sekelskiftet uppdagades också kokainets negativa bieffekter – bland annat risk för plötsligt dödsfall, förvirringstillstånd – och beroendeframkallande karaktär. Sedan dess har kokainets användning som medicinskt preparat mot lokalbedövning successivt trappats ner, men snart sagt alla senare lokalbedövningsmedel har efterliknat den kemiska strukturen hos kokain. (källa)
6. Avföringsmedel delas in i två huvudgrupper: bulkmedel och direktstimulerande medel. Bulkmedel innehåller kostfiber som genom sin volym gör att tarmen stimuleras och har lättare att bearbeta materialet. Direktstimulerande medel retar tarmen så att tarmrörelserna, peristaltiken, blir kraftigare. De direktverkande medlen är effektiva, men kan bli beroendeframkallande vid regelbunden användning. Om problemet inte är akut brukar man rekommendera bulkmedel eller ett milt direktstimulerande medel (som ricinolja). (källa)
7. Termen kommer från engelskan "Positive Reinforcement", är en psykologisk term, som innebär ett beteende som leder till konsekvenser, att beteendet får en tendens att upprepas med högre frekvens. Positiv förstärkning har ett samband med aktiveringen av lustupplevelse, som t.ex. genom effekter av beroendeframkallande medel. (källa)
8. Metadon har ungefär samma farmakodynamiska effekter som morfin. Metadon synes dock framkalla mindre obstipation och sedering än morfin vid upprepad dosering. Liksom opiater aktiverar medlet opiatreceptorerna i hjärnan men eftersom medlet verkar mycket långsammare uteblir den så kallade "kicken". Metadon är ett beroendeframkallande medel, men en smärtpatient kan ofta stå kvar på samma dos medan andra opioider brukar kräva att dosen successivt höjs för att smärtlindringen ska bestå. (källa)
9. För att klassas som narkotika ska ett ämne anses vara hälsofarligt samt beroendeframkallande eller euforiserande. I den officiella klassningen finns det fem undergrupper. (källa)
10. För tillfällig förstoppning kan laxermedel vara aktuellt. Vissa laxermedel är tarmretande, vilket innebär att de irriterar tarmen och därmed ökar tarmrörelserna. Dessa medel är effektiva men kan samtidigt bli beroendeframkallande och bör därför inte användas regelbundet. Andra laxermedel smörjer tarm och avföring så tarmtömning underlättas. Osmotiska medel drar ut vatten i tarmen och gör avföringen lösare. Bulkmedel fyller ut tarmarna, som därmed får mer att arbeta med. (källa)