Betesfisk synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas betesfisk

Betesfisk uttalas bet|es|fisk.

Ordformer och varianter av betesfisk

Betesfisk är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet betesfisk

Långrev, eller backa, är ett fiskeredskap som består av en lina vid vilken (ofta levande) betesfiskar fästs vid krokar.

Sillfiske har bedrivits med flera olika fångstmetoder, bland annat med drivgarn eller sättgarn som läggs ut över natten, snörpvad och trålfiske samt notdragning. Sillen har haft betydelse som betesfisk vid krokfiske efter torsk.

Skeddrag är ett fiskedrag som vaggar och gungar i vattnet och är sjunkande, saknar haksked. Namnet kommer ursprungligen från att man förr i tiden använde en vanlig sked som man borrade hål igenom. Tillverkas av metall eller epoxi. En variant på skeddrag är trollingsked, som används vid trolling. Generellt kan sägas att långsmala skeddrag är avsedd till kustfisket där draget fiskas snabbt och ytligt medan rundare skeddrag är avsedd till insjöfisket efter exempelvis Gädda där draget fiskas långsammare och går djupare. Skeddrag fungerar genom att efterlikna en förvirrad eller skadad betesfisk och lockar därför endast rovfiskar som äter andra fiskar. En annan variant på skeddrag är vassdrag, där man fäståltrådar som går utöver kroken och skyddar mot såväl vass som nate.

Draget består av en lina med vinda, sänke, tafs och krok. Vid modern trolling använder man ofta paravaner för att sprida flera beten i sidled om båten samt djupriggar för att göra detsamma på djupet. På Vänern, Vättern och i flera andra sjöar är antalet spön man använder begränsat enligt lokala regler, som regel är det 10 stycken spön per båt, i Östersjön finns inga sådana begränsningar. Man använder mängden spön och beten för att skapa stimeffekt då den tilltänkta fångsten som regel äter stimbildande betesfisk såsom siklöja, nors eller sill. Fångstmetoden härstammar från Nordamerika och har blivit mycket populär i Norden de senaste 20 åren, framförallt i de stora sjöarna samt i Östersjön. Lax och öring är de vanligaste arterna man fångar på detta sätt. När det gäller beten så är det antingen wobbler eller trollingskedar som de flesta använder. Användandet av betesfisk har dock ökat lavinartat de senaste åren, framförallt så är det en utpräglad metod i Finland.