Betongbro Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet betongbro

1. Lilla Essingen hade först en handdriven dragfärja för överfart till Kungsholmen. 1907 ersattes den med en betongbro med svängbar mittendel i stålfackverk. Den hade bekostats av markägarna och gick från Lilla Essingen i Hugo Mattssonsvägens (nuvarande Luxgatan) över till Kungsholmen. På nyårsafton 1936 invigdes nuvarande Mariebergsbron, en 109 meter lång stålkonstruktion. Den kallades till en början Lilla Essingebron som en pendang till namnet Stora Essingebron som var en bågbro i stål. Den uppfördes 1927–1928 vid öns sydvästra sida och spände över till Stora Essingen. Innan dess fanns en flottbro (byggd 1917) och en klaffbro (byggd 1921) mellan Lilla och Stora Essingen. Stora Essingebron revs i början av 1960-talet när Essingeleden drogs fram tvärs över ön. Samtidigt byggdes en lokalbro, kallad Gamla Essinge broväg, mellan Lilla och Stora Essingen. (källa)
2. Den första betongbron invigdes under festliga former den 22 december 1926 av kung Gustaf V. Medlen för brobygget togs ur en fond som skapades av fordonsskatter. Nuvarande lågbro har en segelfri höjd på 1,3 meter och invigdes 1973 samtidigt med Nockebybron och Tappströmsbron. (källa)
3. Öns sydvästra sida vetter mot Östteg och Umeå flygplats och skiljs från fastlandet av Lillån, den smalare av Umeälvens älvfåror. På motsvarande sätt åtskiljs nordvästra delen av Ön från Öst på stan, Öbacka och Sofiehem av Storån. En hängbro mellan Ön och Teg byggdes 1915, men ersattes på 1970-talet av en betongbro. (källa)
4. Man insåg snart att en ny mer modern stål- eller betongbro på fundament ner till berggrunden på havsbotten var helt nödvändig för att klara den allt intensivare trafiken. Det framfördes också önskemål om att kunna köra spårbunden godstrafik över till Stockholm från industrier på Lidingö och spårvagnstrafik för personbefordran. Omkring 1913 inleddes förarbetet med en ny modern bro som kom att bli en mycket segsliten diskussion mellan olika aktörer med olika viljor vilket gjorde att projektet drog ut på tiden. Bland annat var det livliga diskussioner om ägarförhållandet vid en ny bro och vilken typ av bro man skulle satsa på. De tre mer framträdande aktörerna var Lidingö Trafik AB, som hade speciella intressen i spårbunden trafik och som redan 1906 hade inlämnat en koncessionsansökan till Kungl Maj:t, Lidingö stad (dåvarande köping) och den tredje aktören, Stockholms stad som på var sitt håll också hade ansökt till Kungl. Maj:t för att få bygga bron. Diskussionerna tycktes aldrig få en ände och 1914 avslog Kungl. Maj:t helt sonika alla inkomna koncessionsansökningar och erbjöd sig att utse en oberoende projektledare för att försöka ena de olika parterna till en gemensam aktionsplan. (källa)
5. Tomtebodabron var en cirka fyra meter bred träkonstruktion med gjutjärnsräcke som spände över den västligaste delen av spårområdet. Innan Solnabron anlades 1942 var Tomtebodabron den närmaste förbindelsen mellan nordvästra Stockholm och Solna. Fortfarande på 1960-talet fungerade Tomtebodabron som smitvägen för bilister som snabbt ville ta sig från Solna centrum till Birkastan eller tvärtom. Detta sattes stopp för på 1970-talet då bron blev gång- och cykelbro. En ensam parklykta av modell "Kineshatt" på det numera avspärrade brofästet vittnar om det. Då tillkom även en ny bred betongbro som förbinder Norra stationsgatan med Tomtebodavägen. Denna bro har dock inget eget namn utan är en del av Tomtebodavägen. (källa)
6. Sträckan från Hjällbo fram till Eriksbo östergärde byggdes om och försågs med belysningsstolpar under slutet av 1960-talet i samband med exploaterandet och byggandet av lägenhetshus i Eriksbo. Vägbiten mellan Eriksbo östergärde och Äspereds industriområde byggdes om och breddades i början av 1970-talet. Vägen fick då en ny betongbro som ersatte den gamla stenvalvsbron över Lärjeån vid Linnarhult samt blev en tvåfilig, på vissa ställen motorvägsliknande väg med nya mitträcken och belysningsstolpar. (källa)