Vad betyder och hur uttalas bildningsroman
Bildningsroman uttalas bild|nings|rom|an.
Ordformer och varianter av bildningsroman
Singular
- bildningsroman
- obestämd grundform
- bildningsromans
- obestämd genitiv
- bildningsromanen
- bestämd grundform
- bildningsromanens
- bestämd genitiv
Plural
- bildningsromaner
- obestämd grundform
- bildningsromaners
- obestämd genitiv
- bildningsromanerna
- bestämd grundform
- bildningsromanernas
- bestämd genitiv
Bildningsroman är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bildningsroman
Utvecklingsroman, en typ av roman som har sina rötter i 1800-talets bildningsroman, självbiografin och bekännelseromanen. Utvecklingsromanen uppkom med naturalismen och meningen är att den skall gestalta en positivistisk och deterministisk människosyn. Ofta är den skriven i första person och ibland har den stora likheter med självbiografin. Berättaren, jaget, delger läsaren en historia som handlar om en ungdomstid. Gränsdragningen mellan bildnings- och utvecklingsromanen dras ibland med hänvisning till naturalismen som betonar utveckling genom arv och miljö, medan bildningsromanen har idealistiska skäl till utveckling, dvs genom tillägnandet av lärdom, romaner, filosofi och religion.
Bildningsroman (ty. Bildungsroman) eller utvecklingsroman är en roman som skildrar en ung hjältes eller hjältinnas utveckling till vuxen mogenhet. Till de mest kända bildningsromanerna hör Goethes Wilhelm Meisters läroår (1795-96), Charles Dickens David Copperfield (1849-50), Gottfried Kellers Gröne Henrik (1854), Thomas Manns Bergtagen (1924) och Doris Lessings Våldets barn (1952-69).
