Vad betyder och hur uttalas bildvisning
Bildvisning uttalas bild|vis|ning.
Ordformer och varianter av bildvisning
Singular
- bildvisning
- obestämd grundform
- bildvisnings
- obestämd genitiv
- bildvisningen
- bestämd grundform
- bildvisningens
- bestämd genitiv
Plural
- bildvisningar
- obestämd grundform
- bildvisningars
- obestämd genitiv
- bildvisningarna
- bestämd grundform
- bildvisningarnas
- bestämd genitiv
Bildvisning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bildvisning
Vid början av 1900-talet delades bildvisningen upp i två typer av apparater. Om ljuset gick igenom objektet skedde visningen med ett diaskop och om visningen skedde med hjälp av reflekterat ljus skedde visningen med ett episkop. Epidaskopet var en sammanbyggnad av de båda apparattyperna där man efter önskan kunde ställa in för episkopisk eller diaskopisk visning.
Förr monterades diabilder i glasade ramar. De första glasmonteringarna av diabilder gjordes mellan glasskivor som man helt enkelt tejpade runt om på kanterna. Bilderna plockades in och ut ur projektorn en i taget. Det svenska företaget GePe uppfann 1955 en bildväxlare för diabildsmagasin och 1962 "A-ramen" i formsprutad plast med skyddsglas. Glasmontering är bra för krävande bildvisning. Planhållningen av filmen är bättre än vid glaslös montering, vilket ger möjlighet till skärpa över hela bilden. Glasskivorna skyddar också bilderna för fingeravtryck och damm vilket är bra vid upprepade bildvisningar, t.ex. vid föredragsturnéer.
I Järfällas olika kommundelar arrangerar föreningen kulturvandringar, cykelturer, bussturer, fagning av Snåltäppan samt vid olika möten, även föredrag och bildvisningar, berättarkaféer, årsmöten och Görvälndagen på nationaldagen. Föreningen arrangerar även besök i museer, arkiv och i andra miljöer.
Utställningen var på sin tid den största fotoutställningen som arrangerats både i storlek och i geografisk omfattning. Den var också nydanande på många sätt. Den hade ett tydligt humanistiskt budskap och den hade till formen mer likhet med bildvisning i tidskrifter som Life än till traditionell hängning i konsthallar. Trots att bilderna snarare var dokumentärfotografier än konstfotografier, saknades förklarade texter och upphängningen inspirerade snare till att se bilderna i grupper än som enskilda estetiska objekt.
