Bloddrypande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bloddrypande

1. Harris familj flyttade i slutet av 1940-talet till faderns hemstad Rich, Mississippi, där Thomas Harris växte upp. Fadern hade en liten farm. Harris tog en examen i engelska 1964 vid Baylor University i Texas. Under studierna försörjde han sig genom att skriva för den lokala dagstidningen. Reporterjobbet omfattade även att han täckte mordfall, våldsbrott och polisens arbete. Efter examen reste han runt i Europa ett tag, och väl tillbaka i USA anställdes han av Associated Press och stationerades i New York. Även där arbetade han företrädesvis som kriminalreporter. Detta gav Harris de kunskaper han behövde för att börja skriva bloddrypande noveller som publicerades i tidskrifter och magasin. Han visade tidigt prov på sin känsla för detaljer, något som hängt med under hela hans författarkarriär. (källa)
2. Ecce homo (latin för "se människan", "se mannen") uttalades av Pontius Pilatus då han visade fram Jesus för folket enligt Johannesevangeliet 19:5. Inom konsten började bilder med detta motiv framställas under senmedeltiden och nådde en höjdpunkt under renässansen. Motivet var vanligen en ensam Kristus (smärtomannen) i halvfigur eller bröstbild med en törnekrona, bloddrypande och purpurklädd, ibland med två krigsknektar. (källa)
3. Vissa frågeställningar återkommer i hans verk. I tragedierna ärättfärdigheten eller motivet till ett mord ofta intrigens kärna, och under påverkan av Seneca är flera scener mycket bloddrypande. Sinnessjukdom, svek, dödssynd, oskuld och illusioner är andra teman. Komedierna handlar vanligen om kärleksförvecklingar, med högmodiga självbedragare och listiga bedragare som stående figurer. Högt blandas med lågt, antingen genom stilen eller genom rollfigurernas karaktärer. I en sann tidsanda får alltid syndaren sitt straff, men de vilkas död är intrigens kadens är inte självklart onda. Så är till exempel inte nödvändigtvis fallet med Julia och Romeo. (källa)
4. Sydsvenskans Annika Gustafsson, som gav betyget 4 av 5, skrev att filmen är en märklig, vacker, bloddrypande och mänsklig kärlekssaga. Gustafsson skrev att utöver handlingen återkallas stämningar och tonfall från det svenska förortssamhället i början på 1980-talet. Hon tror inte att de som har älskat boken kommer att bli besvikna. Hon menar att precis som många kritiker ansåg boken vara en kommentar till 2000-talets mer brutala samhälle går det också att se filmen på det viset. Gentele skrev att filmen på flera punkter står fri från boken. Bernt Eklund från Expressen kritiserade filmen för att den inte var tilltalande för de som inte är bitna i vampyrfilmer. Svenska Dagbladets radiokrönikör Erik Löfvendahl kommenterade ett inslag i Sveriges Radio P4 med Tomas Alfredson. Här sade Alfredson att han inte betraktar Låt den rätte komma in som en vampyrfilm i första hand, utan snarare som en barndomsskildring, en berättelse om barnets förmåga att överleva, och att vampyrtemat fungerar mer som ett medel och inte som ett mål. (källa)