Blomkalk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet blomkalk

1. Denna växt är oftast tvåbyggare (han- och honax på olika buskar), men ibland påträffas han- och honax på samma buske. Hanblomman består av endast några ståndare innanför ett skärmblad, honblomman är endast en pistill med två märken och två små sidofjäll. Sidofjällen är troligtvis en evolutionär rest av blomkalken. Frukten är en nöt, men blir en skenfrukt genom att blomkalken tillväxer och omger den med två svullna, av harts prickiga blad. (källa)
2. Kandelaberns delar var foten, vanligen bildad av tre djurfötter (ofta lejontassar), det långa skaftet, vilket i de flesta fall var räfflat, samt krönet, upptill format som en flat skål. Under den romerska kejsartiden tillverkades mycket konstfulla lyxkandelabrar av ädla metaller i form av akantusstånd, murgröneomlindade stammar med blomkalkar eller vaser överst, karyatidfigurer m.m. Ofta lät man pelarskaftet dela sig till armar, från vilka lampor hängde ned i fina kedjor. Ett sådant ljusställ kallades hos romarna lychnuchus (av grekiskans lychnuchos, "ljusstake"). Tempel, palats och offentliga bad pryddes rikligt med kandelabrar. (källa)
3. Den 10–30 cm höga plantan har en fast och köttig stamknöl och gräslika blad samt violetta, trattformiga och utåtböjda, cirka 2 cm vida blomkalkar med mycket lång pip och sexflikigt bräm. De tre orangea märkena hänger fram utanför brämet. (källa)
4. Den har en långsträckt jordstam. Blomställningen är sammansatt, det vill säga en två gånger förgrenad klase. Till bladens, fröhusets och frönas form har den sin motsvarighet inom släktet lökar (Allium), liksom även till örtståndets blåaktiga färgton, men blomkalkens 6 blad skiljer sig från lökarnas. De inre är nästan dubbelt så breda som de yttre. Blomfärgen är vit. (källa)