Blomstringstid Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet blomstringstid

1. Sedan under åren 1620-40 åtgärder vidtagits för att förmå rörsmederna att inflytta till städerna, fanns vid mitten av 1600-talet faktorier i Örebro, Arboga, Västerås, Uppsala, Norrtälje, Söderhamn, Norrköping och Jönköping. Den svenska vapentillverkningen hade sin blomstringstid under senare hälften av 1600-talet, men drabbades hårt av industrins allmänna förfall under Karl XII:s krig. För att tillgodose statens stora vapenbehov hölls likväl faktorier fortfarande i gång i Örebro, Norrtälje, Söderhamn, Norrköping, Jönköping (med Huskvarna), Ronneby (endast 1679-1780) och Hedemora. (källa)
2. Planlösningen hade många kvaliteter exempelvis att lägenheten fick fönster åt flera väderstreck, att husen placerades så att varje lägenhet och varje balkong fick sin del av solen och dagsljuset. Den svenska varianten kallas även folkhemsarkitektur som hade sin blomstringstid från sena 1940-talet till slutet av 1950-talet. Då hade många av de sociologiska tankarna försvunnit och minskade granntjänster och en ökande offentlig sektor urholkade gradvis grannskapstanken. (källa)
3. Jukeboxar började massproduceras i USA på 1930-talet och var populära innan bärbara musikspelare fanns. 1950- och 1960-talen var jukeboxarnas blomstringstid, Wurlitzer, Seeburg och Rock-Ola var välkända jukeboxmärken. Nu spelades de mindre och lättare 45-singlar istället för 78-varvare. I en jukebox från 1960-talet kunde det rymmas 50 skivor, med totalt 100 låtar, som så småningom även avspelades med stereoljud. (källa)
4. All kiliasms gemensamma grundtanke är föreställningen om ett förberedande fulländningstillstånd, som inträder på jorden genom ett resolut ingripande av en upphöjd kristuslik figur. Olika uppfattningar förekommer med avseende på detta jordisk-himmelska rikes epok och varaktighet liksom graden av fulländning i förhållande till det definitiva himmelska riket. Kiliasmen uppträder än i mildare former, i betydelsen av en sista seger- och blomstringstid för en församling, än med mer utpräglat övernaturliga drag, huvudsakligen med stöd av profetior i Daniels bok och Uppenbarelseboken 20, kommer ett sådant himmelrike på jorden att vara i tusen år (ett millennium). (källa)
5. Ordet classicus betecknade i det gamla Rom en romersk medborgare inom den första och inflytelserikaste bland de sex klasser, som kung Servius Tullius indelat det romerska borgerskapet i. Redan grammatikern Aulus Gellius (100-talet e.Kr.) använder dock uttrycket classicus scriptor i betydelsen författare av framstående rang. Under renässansen (1400-talet) kallade man vissa grekiska och romerska författare som man särskilt uppskattade för klassiska. Senare utsträcktes begreppet även till respekterade författare i senare tid. Eftersom renässansens uppfattning att den antika kulturen är oöverträffad och mönsterbildande har levt kvar till senare tid har ordet klassisk fortfarande bibetydelsen av "antik" (i motsats till "modern"). Men liksom grekerna på Perikles tid hade en särskilt respekterad litteraturperiod och romarna fick en sådan under Augustus har även flera moderna folks litteratur haft en blomstringstid, en så kallad klassisk period. En nation brukar kalla en sådan periods mest betydande författare för sina klassiker eller sina klassiska författare. Men även andra framstående författare som för sin tid skapat nytt av bestående värde blir betecknade som klassiker. Ordet klassiker används också om verk som nått en sådan status. (källa)
6. Termen hade i början ingen nedsättande klang. Man insåg att man måste beakta konstnärens behov av intellektuell frihet och hans beroende av banden till tidigare kulturella traditioner. Medlöparna sågs som experter som behövdes för att fylla det litterära tomrummet tills en sann proletärkonst skulle framträda. Flera av de främsta sovjetiska författarna under 1920-talet hör till denna kategori: Osip Mandelshtam, Leonid Leonov, Boris Pilnyak, Isaac Babel, Ilya Ehrenburg, och inte minst tack vare dem fick Sovjet uppleva en litterär blomstringstid. Med tiden fick de dock ge vika för en ny proletärkonst och vid decenniets slut betraktades de närmast som kontrarevolutionära. (källa)
7. Genom Immanuel Kants teorier om subjektivitet och Arthur Schopenhauers filosofi fick det monistiska tänkandet en blomstringstid i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Monism kom att beteckna den filosofi som biologen Ernst Haeckel deltog i att formulera med utgångspunkt i bland annat Baruch Spinozas tankar. År 1906 bildades Deutscher Monistenbund, en framstegsoptimistisk, materialistisk och antikyrklig världsbild baserad på naturvetenskap och evolutionslära. Till anhängarna hörde bland annat Svante Arrhenius och Wilhelm Ostwald. Från 1915 utgav man Monistische Monatshefte. (källa)
8. Pensionaten hade sin blomstringstid från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. De uppkom under en tid då ångbåtar och järnvägar transporterade allt fler resnärer och tidiga turister. Pensionat blev mycket populära för personer som ville lämna vardagen för ett boende på landet eller för lugna stunder och avkoppling i pensionatets park. Ett pensionat som väl passar in i den beskrivning var Rönnebo pensionat i Trosa som existerade mellan 1935 och 1980. Idag används gärna begreppet "gästhem" istället för pensionat. (källa)