Vad betyder och hur uttalas bomullsgarn
Bomullsgarn uttalas bom|ulls|garn , böjs som ¹garn.
Ordformer och varianter av bomullsgarn
Singular
- bomullsgarn
- obestämd grundform
- bomullsgarns
- obestämd genitiv
- bomullsgarnet
- bestämd grundform
- bomullsgarnets
- bestämd genitiv
Bomullsgarn är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bomullsgarn
Ett finare bomullsgarn för "hålens" botten och grövre linnegarn för de markerade ränderna. Hålkruset anses ha uppkommit på 1870-talet ur äldre drällvävnadstekniker, och används för särskilt i dalarna till dräktdelar. Särskilt var det vanligt på kjolar, samt förekom även som mönsterbård bland annat på underkjolar.
Det finns olika skolor inom knyppling, där vissa använder färg och andra inte. I traditionell svensk knyppling knypplar man i blekt eller halvblekt lingarn av olika grovlekar. I dag knypplas det med alla möjliga material och färger, mycket inspirerat från utlandet. Riktigt flortunna spetsar knypplas i bomullsgarn eftersom det i dag inte går att producera lingarn av så fina kvaliteter. Konstknyppling utförs i alla möjliga material, från metalltråd till fiberoptisk kabel.
Spolens form är oftast tjockast på mitten för att minimera risken att garnet rasar av spolen. Vid vävning med lintråd är det viktigt att ge ordentligt med plats i kanterna på spolrullen och inte spola upp för mycket garn på mitten. Linets glatta yta har lättare att få tråden att glida av spolen än för bomullsgarn och ullgarner. Spolens garn utsätts för belastning vid inslaget i skälet, då varptrådarna stryker jäms med spolen.
Smärting (troligen av nederländska smarting) är ett mycket kraftigt tyg i tät tuskaft som ofta tillverkas av tvinnat bomullsgarn eller en polyester-/bomullsblandning. Smärting används bland annat till traditionell segelduk, skor, markiser och väskor.
Solv har i långa tider gjorts av det slags bomullsgarn som används till att väva mattor av mattrasor, men idag gör nylonsolven sitt intåg i vävstolarna allt mer. Framför allt för att de är lättare att solva, det vill säga deras ögon är lättare att trä varptråden genom.
Systemtalet, som har olika värde allt efter trådens material, är ett mått som anger den längd i meter av garn som behövs för att ge ett kilogram. Till exempel, bomullsgarn nr 1 ger 1 600 m/kg.
Under 1600-talets senare del gick man över från vävbundet till fritt sömsätt. Hopdragssöm på tunn linnebatist, sachsiskt broderi, hör till 1700-talets andra hälft. Från 1800 dominerade broderi på tunna bomullstyger med tjockt bomullsgarn. Trädning på maskinvävd tyll var också modernt liksom engelskt broderi, d. v. s. klumpsöm kombenerad med kantsydda hål.
Oljelamporna utvecklades med tiden. Skålen slöts och man lät veken komma upp ur en pip. Lampoljorna blev också bättre, bland annat användes under lång tid rovolja. För att göra lågan stabilare, utan fladder, utrustades lamporna med glas. Den högst utvecklade oljelampan använder fotogen som bränsle och har labyrinter för inkommande luft och avgivna gaser, vilket gör lågan okänslig för vindpustar. Även vekarna utvecklades, både för oljelampor och ljus. Det lingarn, som använts i de tidiga vax- och talgljusen, ersattes med tiden av bomullsgarn.
