Vad betyder och hur uttalas bonitet
Bonitet uttalas bon|itet [-e´t] -en -er.
Bonitet betyder (skogsv.) godhetsgrad hos skog el. vatten m.m. från produktionssynpunkt.
Ordformer och varianter av bonitet
Singular
- bonitet
- obestämd grundform
- bonitets
- obestämd genitiv
- boniteten
- bestämd grundform
- bonitetens
- bestämd genitiv
Plural
- boniteter
- obestämd grundform
- boniteters
- obestämd genitiv
- boniteterna
- bestämd grundform
- boniteternas
- bestämd genitiv
Bonitet är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet bonitet
Fälttermen "grönsten" är tidigast belagd 1734 i Carl von Linnés skrifter, och används främst i samband med skogs- och jordbruk. Mark, särskilt moränjordar, på berggrund av grönsten kan få andra egenskaper än på den mer vanligt förekommande granit-gnejsgruppens bergarter. I naturrelaterad litteratur omnämns ofta förekomsten av grönsten som gynnsam för vegetationen, med kännetecken som ädellövskog, artrikedom och granskog med hög bonitet.
Inom det svenska skogsbruket definieras all mark som har en lägre produktionsförmåga (bonitet) än 1 m3sk/ha och år som impediment. Inom det finländska skogsbruket reserveras termen för mark med lägre produktionsförmåga än 0,1 m3sk/ha och år, medan mark som kan producera 0,1–1,0 m3/ha och år klassificeras som tvinmark.
Bonitet, markens produktionsförmåga bestäms antingen utifrån ålder och övre höjd eller utifrån marken och markvegetationen. Bonitet anges som ståndortsindex eller som m3sk(skogskubikmeter) per hektar och år.
Bonitet, skogsmarks bördighet, eller markens naturliga virkesproducerande förmåga.
