Bordsände Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bordsände

1. Hertig Fredrik hade af h. maj: t negocierat tillstånd att få presentera sin mamsell Hagman för kronprinsen. H. maj:t hade därtill samtyckt, och det tycktes som om detta vore en början till vidare distinktioner, som henne kunde ämnas. Vid hof skall i alla saker en viss etikett i akt tagas. Så skedde också nu. Hertigen hade anmodat grefve Leijonstedt att föra henne ifrån sina till kronprinsens rum, där hertigen själf var, och hade för grefvinnan Rosen gifvit tillkänna, att han fått h. maj:ts tillstånd att låta henne blifva admitterad att se kronprinsen. Då Leijonstedt gick in och anmälde sig föra denna skönhet med sig, kom hertigen själf ut, tog emot henne och förde henne in uti kronprinsens rum, gick fram och gjorde en sorts presentation. Mamsell Hagman kysste hans hand och började konversation med damerna, för hvilka hon äfven blef presenterad. Hennes konversation var otvungen och behaglig, hon visade mycken modesti och respekt, men ingen blyghet och undergifvenhet. Hertigen satte sig icke under hela tiden, så att de närvarande damerna äfven måste stå, på det att hans mamsell ej blefve den enda, som i annat fall måstå. Hon hade icke kunnat sätta sig i kronprinsens närvaro. Grefvinnan Rosen, som märkte detta, bad hertigen sätta sig, men han låtsade icke höra, fortföljde sin konversation, och sedan denna visiten räckt en half timme, retirerade sig både hertigen och den sköna, nöjde och intagne af lädje öfver detta första steg. Kronprinsens damer, i början något skandaliserade öfver denna visit, funno sig snart nöjda med densamma och talade mycket till mamsell Hagmans beröm. Hertig Fredrik hade länge planerat detta och isynnerhet gjort sig vän af alla damer vid detta hof, han hade visat dem all möjlig politesse, alltid under måltiderna placerat bredvid sig fru von Stauden, hvars rum vanligtvis är vid en bordsända bredvid de unga officerarne och långt ifrån öfverheten. (källa)
2. Under 1830-talet, den period som brukar benämnas den danska guldåldern, fanns en livfull dansk konstnärskoloni i Rom. I Bluncks målning sitter konstnärskolonins förgrundsgestalt, skulptören Bertel Thorvaldsen vid bordsänden i Osteria La Gensola i Trastevere. Till höger om honom sitter Ernst Meyer, Blunck själv och Jørgjen Sonne i hög grå hatt. I dörröppningen träder Constantin Hansen in, iklädd svart hatt. På motsatt sida sitter Gottlieb Bindesbøll som diskuterar sin languster med servitören, bakom honom sticker Wilhelm Marstrand fram sitt huvud och till vänster om servitören sitter Albert Küchler upptagen med att teckna sin omgivning. (källa)