Vad betyder och hur uttalas brunnsdrickning
Brunnsdrickning uttalas brunns|drick|ning.
Ordformer och varianter av brunnsdrickning
Singular
- brunnsdrickning
- obestämd grundform
- brunnsdricknings
- obestämd genitiv
- brunnsdrickningen
- bestämd grundform
- brunnsdrickningens
- bestämd genitiv
Brunnsdrickning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet brunnsdrickning
En brunnsort är en plats med en hälsokälla, där brunnsdrickning förekommer eller traditionellt har förekommit. Om det ges badbehandling kallas det istället kurort, badanstalt eller spa. Om det ges annan sjukvårdande behandling kallas det kuranstalt. De äldsta brunnsorterna är från 1600- och 1700-talet och förlagda till platser där hälsokällor med järnhaltigt vatten finns.
Kurort är en plats för behandling av vissa sjukdomar eller för möten, avkoppling och rekreation. En kurort kan ha anslutning till en badplats eller ligga i en trakt med lämpligt klimat för sjuk- och hälsovård. Förr ingick ofta brunnsdrickning i en kurortsvistelse.
Mineralvattnets historia går tillbaka till hälsobrunnarna och de brunnskurer och den brunnsdrickning som var förknippade med dem. Redan i antik tid fanns vattenkällor som var särskilt uppskattade för sina hälsogivande egenskaper. I Bibeln finns källorna vid Siloa omnämnda, och i Deccan, Hindustan och Himalaya var tidigt en mängd undergörande källor i användning. I antikens Grekland kände man bland annat till svavelkällorna i Hypate, natrontermerna i Thermopylai, de heta källorna vid Oita, och Adepsos på Euboia. Den hälsogörande verkan av dessa källor ansågs både komma från att dricka vattnet och från att bada i det.
Redan tidigt i historisk tid fanns offerkällor i Sverige och medeltidens pilgrimskällor liksom senare tiders brunnsdrickning har här sitt ursprung. Kända offerkällor var ofta samlingsplatser för ungdomen vid midsommar och andra högtider under den ljusa årstiden. Offer av mynt i källor förekommer fortfarande.
Sveriges första brunnsort var Medevi brunn, som upptäcktes 1678. Vid 1700-talets början anlades sedan Sätra, Ramlösa och Porla. Brunnsdrickning blev allt mer populärt under 1800-talet och fram till första världskriget. Kurorter som Ramlösa och Loka brunn hade då vuxit upp till regelrätta hälso- och nöjescentra med blåsmusik, parker, god mat och societetsliv.
