Bymoln Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet bymoln

1. Från Nimbostratus moln kommer det regn eller snöfall, nederbörd från bymoln heter istället regnskurar eller snöbyar. Den ihållande nederbörden, som i allmänhet faller från nimbostratus ger molnen ett mörkt, diffust utseende. Undersidan döljs ofta av låga, trasiga moln. (källa)
2. Stratus, eller dimmoln, förkortning St, är ett huvudmolnslag med moln som befinner sig på låg höjd, mellan 50 m och 500 m. Molntypen är vanlig på vintern, särskilt i Sverige, när snötäcke och kall markyta gör det svårt för stack- och bymoln att bildas. Dimmoln bildar ett molntäcke på himlen, utan några skarpa molnkonturer, medan dimmoln vid marken ger dimma. Dimmoln kan i vissa fall ge regn, duggregn, kornsnö, isnålar och halo. Molnen förekommer ofta i samband med nederbörd (regn) från nimbostratusmoln. (källa)
3. Åska (äldre benämning: tordön) är elektriska urladdningar i jordens atmosfär som yttrar sig i ett uppflammande av ljus (blixt) och ett skarpt eller mullrande ljud (åskknallar, åskdunder, åskmuller). Dessa elektriska urladdningar alstrar mycket stor värme under bråkdelar av en sekund, vilket gör att luften sätts i rörelse vilket är upphovet till åskmullret. Åska förekommer i samband med cumulonimbusmoln (bymoln), men kan också förekomma i extremt sällsynta fall i cumulusmoln (vanliga stackmoln) och stratusmoln (dimmoln). Urladdningen i stackmoln blir oftast mycket större än i vanliga bymoln, medan strömstyrkan i blixtarna från dimmoln vanligtvis är lägre än i blixtar från bymoln. Det finns indikationer på att åska i sällsynta fall kan uppstå vid sandstormar, vulkanutbrott och eventuellt laviner. (källa)
4. Cumulonimbus, även kallade bymoln eller åskmoln, förkortning Cb, är ett huvudmolnslag som uppstår ur upptornade cumulusmoln. Bymoln kallas ofta åskmoln då de ofta åstadkommer både kommande nederbörd och åska. Molnen sträcker sig ofta från cirka 2 500 meter ända upp till 23 000 meter eller mer. Det karaktäristiska utseendet hos ett bymoln innefattar ofta det så kallade städet som formas där uppvindarna vanligtvis avstannar vid tropopausen. Städet är en slöjliknande del bestående av iskristaller i överdelen av molnet. När temperaturen vid tropopausen börjar stiga är molnets uppvindar förhållandevis kallare, och den fuktiga luften sprids åt sidorna. När molnet uttömt sin kraft brukar det omvandlas till andra molntyper eller upplösas helt. De sista resterna av ett sommaråskväder är ofta ett långlivat cirrusmoln med en karakteristisk form. (källa)