Vad betyder och hur uttalas centralbibliotek
Centralbibliotek uttalas centr|al|biblio|tek.
Ordformer och varianter av centralbibliotek
Singular
- centralbibliotek
- obestämd grundform
- centralbiblioteks
- obestämd genitiv
- centralbiblioteket
- bestämd grundform
- centralbibliotekets
- bestämd genitiv
Plural
- centralbibliotek
- obestämd grundform
- centralbiblioteks
- obestämd genitiv
- centralbiblioteken
- bestämd grundform
- centralbibliotekens
- bestämd genitiv
Centralbibliotek är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet centralbibliotek
Birminghams centralbibliotek, Birmingham.
Regleringen av statsunderstöden vid 1929 års riksdag ledde till inrättandet av Centralbibliotek efter danskt mönster, som hade till uppgift att kostnadsfritt vid behov komplettera sockenbiblioteken med böcker som behövdes i studiesyfte, genom att sända vandringsbibliotek och genom biblioteksteknisk vägledning. 1930 inrättades Malmö och Karlstads stadsbibliotek till centralbibliotek, och 1931 blev Eskilstuna och Luleå stadsbibliotek centralbibliotek. Linköpings stifts- och landsbibliotek fungerade redan från 1926 på ett likartat sätt.
Uppbyggnaden av Campus Valla i västra Linköping under 1970-talet innebar att universitetets lokaler successivt överflyttades hit från stadens centrala delar. Centralbiblioteket, med samlingar inom naturvetenskap och teknik, förlades till Campus Valla, därutöver två kvartersbibliotek. När hus D uppfördes 1980 flyttades Humanistiska biblioteket till den nya byggnaden från sina lokaler på Platensgatan. Samtidigt överfördes centralbiblioteksfunktionen hit. Med tiden har antalet kvartersbibliotek minskat som en följd av sammanslagningar och införlivningar. År 1989 flyttades Beteendevetenskapliga biblioteket, som tidigare funnits i anslutning till Beteendevetenskapliga institutionen vid Sveagatan, till Valla och slogs därmed samman med Humanistiska biblioteket. Omkring tio år senare skedde detsamma med Lärarhögskolans bibliotek, liksom med Slöjdbiblioteket. Genom en sammanslagning av Humanistisk-samhällsvetenskapliga biblioteket och Tekniskt-naturvetenskapliga uppstod ett samlat bibliotek för Campus Valla i januari 2015, kallat Vallabiblioteket. Detta flyttade 2019 från hus D till det nyuppförda Studenthuset.
Bibliotekets tillväxt tvingade en flyttning 1691 till Gustavianum, där Karl XI på egen bekostnad lät inreda översta våningen till bibliotek. Gustavianum var lyckligtvis en av de byggnader som klarade sig oskadda genom stadsbranden 1702, som annars förstörde stora delar av såväl domkyrkan som slottet och ödelade betydande delar av träbebyggelsen i staden. Där förblev biblioteket till 1841, då Carolina Rediviva, den nya biblioteksbyggnaden, stod klar. Carolina Rediviva har fram till nyligen behållit sin funktion som centralbibliotek, och även om just denna benämning nu har tagits ur bruk innehåller byggnaden ännu de för biblioteksorganisationen gemensamma funktionerna, liksom handskriftsavdelningen och de andra "kulturarvsenheterna".
Sedan stadsfullmäktige efter flera avvisade förslag slutligen år 1903 beviljade anslag till ett bibliotek tog regementsintendenten Max Schürer von Waldheim initiativ till den opolitiska folkbildningsföreningen Minerva, för att befordra öppen föreläsningsverksamhet och bokutlåning. Vid invigningen i september 1903 fanns ett litet antal böcker, främst skönlitteratur, som skänkts av skomakaren P. J. Sjöberg, som också anställts som förste bibliotekarie. Fler böcker köptes in från antikvariat i Stockholm, och vid årsskiftet fanns 112 band. Två år senare inrättade föreningen ett bokskåp i Rådhuset. 1926 flyttade Minerva sina då drygt 2 000 böcker till folkskollärarinneseminariets lokaler på Storgatan 39 (nuvarande Hovrätten). 1936 övertog Umeå stad Minervas boksamling på numera cirka 5 000 böcker och flyttade samlingen till den så kallade Smörasken på Storgatan 34, något som lade grunden till Umeå stadsbibliotek, som 1946 utsågs till centralbibliotek för Västerbottens län.
