Cirkumflex Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet cirkumflex

1. Cirkumflex (efter franskans accent circonflexe) är ett diakritiskt tecken som förekommer i stavningen av bland annat franska, grekiska, italienska, malagassiska, rumänska, slovakiska, vietnamesiska, portugisiska, turkiska och esperanto samt japanska skrivet med latinska bokstäver. Tecknet ser ut som ett litet tak ovanpå bokstaven (^). I franskan betyder cirkumflexet vanligtvis att ett s har fallit bort från den fornfranska originalstavningen. I många andra språk betyder cirkumflexen en förändring av bokstavens uttal.
2. På portugisiska är â, ê, och ô betonade vokaler. Cirkumflex indikerar även deras höjd.
3. På walesiska antyder cirkumflex betonad stavelse (som normalt är den näst sista stavelsen), eftersom icke-betonade vokaler normalt inte kan vara långa. Detta händer särskilt när singularis slutar på a, t.ex. singularis camera, drama, opera, sinema → pluralis camerâu, dramâu, operâu, sinemâu, dock förekommer cirkumflex även i singulära nominella former, t.ex. arwyddocâd, i verbformer, t.ex. deffrônt, cryffânt, m.m.
4. På afrikaans, markerar cirkumflex helt enkelt en vokal med oregelbundet uttal som vanligtvis är betonad. Exempel på cirkumflexanvändning i Afrikaans är sê 'säga', Wêreld "värld", mêr "i morgon", och Brûe "broar".
5. På bretonska, används cirkumflex ovan ê för att visa att bokstaven uttalas öppet istället för slutet.
6. På rumänska används cirkumflex ovan vokalerna â och î för att markera vokalen /ɨ/, som liknar ryska ы. Namnen på dessa bokstäver med accent är â din a och î din i. Bokstaven â förekommer bara i mitten av ord.
7. I svensk dialekt- och folkminneslitteratur används cirkumflex för att ange de fonem /a/(ː) eller /æ/(ː) (â), /ɶ/(ː) eller /ɞ/(ː) (ô) och /ɵ/(ː) (û) i dialekter och regionala språk när dessa skiljer sig från /ɑ/(ː) (a), /ø/(ː) (ö) eller /o/(ː) (o eller å) och /ʉ/(ː) (u) respektive, till skillnad från standardsvenska där och , och är korta och långa allofoner av fonemen /a/ och /ʉ/, där fornsvenska korta /o/ (ŏ) har sammanfogats med /o/(ː) från fornsvenska /ɑ/ː (ā, Modern svenska å) i stället för att centraliseras till eller backa till , och förbli ett distinkt fonem (ô) som i dialekterna i fråga.
8. Vietnamesiska â /ə/, ê /e/, och ô /o/ är högre vokaler än a /ɑ/, e /ɛ/, och o /ɔ/. Cirkumflex kan brukas tillsammans med ett tonande tecken på samma vokal, som i ordet Việt Nam. Vokaler med cirkumflex betraktas som egna bokstäver.
9. På västfrisiska brukas cirkumflex för följande ljud: /ɔ(ː)/ - âld, /ɛ(ː)/ - bêd, /ɔ(ː)/ - nôt, /u(ː)/ - lûd.
10. På esperanto används cirkumflex till ĉ /tʃ/, ĝ /dʒ/, ĥ /x/, ĵ /ʒ/, ŝ /ʃ/. Varje tecken indikerar en annan konsonant jämfört med den obetonade formen, och anses vara en separat bokstav för sammanställningar.
11. På filippinska står cirkumflex (pakupyâ) för den samtidiga förekomsten av en betoning och en glottal klusil på den sista vokalen i ordet.
12. På forntupi förändrar cirkumflex vokaler till halvvokaler: î /j/, û /w/, och ŷ /ɰ/. (källa)