Cylindrisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet cylindrisk

1. Hålkälshyvel. Har liksom skrubbhyveln ett konvext slipat stål, men dessutom är sulan cylindrisk. Med denna hyvel åstadkommes hålkäl, längsgående, rundbottnade rännor i en bräda. En variant har sulan rundad både i längsled och tvärled (ellipsoid). En sådan hyvel är bra för formning av skålformade fördjupningar i materialet, exempelvis släthyvling av insidan på tunnor. (källa)
2. En hink, en spann är en nästan cylindrisk behållare med handtag avsedd för transport av vätskor, sand med mera. Till sjöss brukar föremålet kallas pyts, därav att pytsa, vilket innebär att slå ut en pyts vatten på däcket för rengöring, vilket kallas att svabba däcket. (källa)
3. Det har långt, smalt huvud med cylindrisk utdragen nos, mycket långa öron, klumpig bål, medellång, kägelformig svans, korta ben, fyra tår på de främre fötterna, fem tår på de bakre fötterna, platta, hovlika klor, tjock hud och glest och styvt hår. Djuret är hälgångare. Kroppslängden (inklusive svansen) ligger vanligen mellan 1,0 och 1,3 meter och går hos vissa individer upp till 2,2 meter. Själva svansen är upp till 0,7 meter lång. (källa)
4. En tunna eller ett fat är en typ av cylindrisk behållare som oftast är gjord av trä eller plåt. Tunnor har sedan länge använts som behållare för våta och torra varor. Trätunnor är i allmänhet laggade. (källa)
5. En kappsäck är en typ av en resväska som ofta har formen efter en koffert. En fyrkantig eller cylindrisk upptill på längden öppen persedel, vanligtvis av läder, som man förvarar sina kläder i när man är på resor. Man kan tillsluta kappsäcken med snöre eller spänne och hänglås. (källa)
6. Kornett är ett bleckblåsinstrument som påminner mycket om trumpeten. Det finns ingen enkelt definierad skillnad, men munstycket på en kornett har en något mindre fattning än på en trumpet och blåsgången är konisk i stället för cylindrisk under en större del av sin längd. Klangen är något mjukare samtidigt som den har stor teknisk lättrörlighet. Kornetten uppfanns på 1800-talet och används främst i brassband men även inom jazz- och militärmusik. Kornetten var särskilt vanlig i den tidiga jazzen på 1910- och 1920-talen, många musiker som senare gjorde sig kända som trumpetare började sina banor som kornettister, däribland Louis Armstrong och Red Nichols. En kornett är vanligtvis stämd i Bess, men det finns också kornetter som är stämda i C och Ess. En kornett stämd i Ess kallas ess-kornett eller soprankornett och är vanlig i brassband. (källa)
7. En kruka är en behållare med flat botten, vanligen cylindrisk, konformig eller bukig. Den kan ha eller sakna såväl lock som handtag. Vanligen handlar det om ett kärl i keramik, men de kan även vara av metall. I första hand brukar det syfta på kärl för livsmedel. (källa)
8. Klockor kom inte att användas inom kristenheten förrän omkring år 535 i Italien. Manteln hade ursprungligen en mer eller mindre cylindrisk form, som traditionella tempelklockor ännu har i Japan, Kina, Thailand med flera, dock inte i det likaledes buddhistiska Myanmar. Fram till 1200-talet var europeiska klockor också mer koniska eller cylindriska (bikupeformade) än idag men med en vidare bräm nedtill, slagringen, och med mer raka former än idag. (källa)
9. Att skilja mellan vad som är blad och stam hos en växt verkar vara lätt. Bladen har ju dels vanligen en typisk skivlik form, medan stammen har en kägellik eller cylindrisk form. Men det finns även fall där dessa sätt att skilja på blad och stam inte räcker till. Så till exempel har bladen hos barrträd, det vill säga barren, inte en skivlik form, utan liknar snarare små grenar. Hos en del kaktusväxter, som i bladkaktussläktet (Epiphyllum), är den blombärande stammen inte rund, utan har samma skivlika form som de flesta blad. Vetenskapligt sett används andra kriterier än de ovan nämnda. Stammen har vanligen inte någon bestämd slutstorlek, medan bladet når en viss storlek under växtsäsongen, och slutar då växa mer. Därför är alla blad på en given växt av ungefär samma storlek. Stammen tillväxer dessutom huvudsakligen i toppen, medan bladet växer till vid basen. Bladen växer ut på stammens yta, exogent, som sidobildningar och i form av vårtor eller utskott. I en del fall och särskilt hos enhjärtbladiga växter är hjärtbladet inte en sidobildning på stammen, utan står terminalt, det vill säga utgår från skottaxelns spets. Blad kan aldrig utvecklas från roten hos växterna, inte ens de blad som på svenska kallas rotblad, dessa växer nämligen inte ut från växternas rötter, utan från en underjordisk stam, jordstam, hos vissa fleråriga örter. (källa)