Vad betyder och hur uttalas dekantera
Dekantera uttalas de|kant|era -de.
Dekantera betyder hälla av o. avskilja bottensatsen.
Ordformer och varianter av dekantera
Aktiv
- dekantera
- infinitiv
- dekanterar
- presens
- dekanterade
- preteritum
- dekanterat
- supinum
- dekanterande
- presens particip
- dekantera
- imperativ
Passiv
- dekanteras
- infinitiv
- dekanteras
- presens
- dekanterades
- preteritum
- dekanterats
- supinum
Perfekt particip
- dekanterad en
- ~ + subst.
- dekanterat ett
- ~ + subst.
- dekanterade den/det/de
- ~ + subst.
Dekantera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet dekantera
Det finns uppgifter om att psimythion (ψιμύθιον) för antikens greker och cerussa för romarna avsåg blyacetat eller basiskt blyacetat. Theophrastus beskriver att i slutstegen vid tillverkning av psimythion ska produkten mortlas med vatten och därefter dekanteras. Både blyacetat och basiskt blyacetat är lättlösliga i vatten och skulle sköljas bort vid dekanteringen medan basiskt blykarbonat är mycket svårlösligt och bör därför vara den produkt som tillvaratogs. Antikens blyvitt var således, precis som senare tiders, ett karbonat.
Utvinningen går så till att råtallsåpa, bl.a. bestående av natriumtvålar av organiska syror, först avskiljs i luttankar vid indunstning av den förbrukade kokvätskan - den så kallade svartluten. Såpan separeras från svartluten i luttankarna beroende på begränsad löslighet och lägre densitet och dekanteras av.
Åter hemma i Sverige igen blir Stockholm och den närmaste miljön hans motiv. Trakten mellan Fridhemsgatan och Stadshagen var fyllt av industrier och arbetarbostäder och motiven fann Axel Nilsson nere vid vattnet och längs stränderna där staden höll på att förvandlas. I hans förtätade Stockholmsskildringar där svunna tider väcker nyfikenhet hos dagens betraktare ges en bild av Stockholm som idag är både bortbyggd och glömd. Smedsudden, den lilla idyllen i stadens utkant, hade förstås fortfarande en stor plats i hans hjärta och dit sökte han sig ofta för att skildra de pittoreska plank, pensionerade båtar, dekanterade skjul och äldre hus i reparationsbehövligt skick, som man kunde se av Smedsudden från landsidan. Idag är Smedsudden fortfarande en idyll en vacker höstdag, men helt införlivad i staden.
