Deplacement Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet deplacement

1. Ursprungligen var jagarens uppgift att skydda slagskeppen mot torpedbåtar (när den fartygstypen var ny runt år 1900), och den kallades därför ursprungligen för torpedbåtsjagare. Jagarens huvudvapen var från början 6-8 57 mm kanoner, de kunde göra omkring 30 knop och var därmed torpedbåtarna överlägsna i hastighet, beväpning och framkomlighet. Ganska snart började jagarna även utrustas med torpeder, från början oftast endast ett par torpedtuber men senare ända upp till 12. Jagarna ökade senare även i storlek, från ett deplacement av 400-500 ton till 1.000-1.500 ton, och artilleriet blev grövre, ofta omkring fyra 10–13 cm. kanoner. (källa)
2. En korvett (av franska corvette) är ett mindre, lättmanövrerat och lätt bestyckat örlogsfartyg. Det är mindre än fregatten. Nästan alla moderna flottor använder fartyg mindre än fregatter för kustnära uppgifter, men inte alla flottor kallar dem för korvetter. Korvetter brukar ha ett deplacement på cirka 500–2500 ton. Korvetter är idag den svenska flottans största fartyg med anfallsförmåga. (källa)
3. Det var först med dieselmotorernas introduktion inom sjöfarten, varav den första byggdes 1897 som man kunde framställa tillräcklig kraft för att driva större motorbåtar. De första svenska fartygen var Rapp och Snapp, byggda 1908. Fartygen hade 300 tons lastförmåga och en motor på 120 hästkrafter. 1912 kan ses som de moderna motorfartygens genombrott. Mest känd bland motorfartygen från detta år var M/S Selandia, byggd för Det Östasiatiske Compagnie i Köpenhamn vid Burmeister och Wains varv, med en kapacitet för 7.400 tons last, deplacement på 10.200 ton och driven av 2 stycke 4-takts enkelverkande 8-cylindriga dieselmotorer om vardera 1.500 hästkrafter. (källa)
4. Pansarkryssarna hade ett deplacement på 4.000-14.000 ton, och en bestyckning på från 8 stycken 15 centimeters kanoner till 10 stycken 23 centimeters kanoner och en marschfart av 18-25 knop. Inom stormaktsmarinerna byggdes de i stort antal. De var huvudsakligen avsedda för användning på världshaven, för att skydda respektive hota handelsförbindelser över haven. I den rollen uppträdde de ofta ensamma. De användes även som flaggskepp och flottiljledare i fjärran länder av kolonialmakterna. Sjöslaget vid Coronel 1914 är ett exempel på strid där två kryssardivisioner ledda av pansarkryssare drabbade samman långt från sina hemländer. Pansarkryssare kunde i nödfall även användas i stridslinjen tillsammans med slagskepp, men led då av bristfälligt skydd och kunde inte utnyttja sin högre fart. Japans flotta lyckades dock med denna taktik under Slaget vid Tsushima 1905, vilket satte fart på byggandet av pansarkryssare världen över. Pansarkryssarna ersattes i slutet av första världskriget av slagkryssare och lätta kryssare. (källa)
5. Ett pansarskepp (fram till 1920-talet benämnt 1:a klass pansarbåt i Sverige) kan beskrivas som ett örlogsfartyg med mindre än 10 000 tons deplacement, bestyckat med svårt artilleri och av samma storlek som en pansarkryssare, men med begränsad högsjökapacitet. (källa)
6. Lätta kryssare hade börjat ersätta de äldre pansarkryssarna under slutet av första världskriget. Benämningen användes senare på mindre fartyg som inte till fullo utnyttjade Washingtonavtalets begräsningar. Efter att en tid varit omoderna började de på nytt att byggas i början av 1930-talet. De örlogsfartyg som klassades som lätta kryssare hade vanligtvis ett deplacement på mellan 2 000 och 10 000 ton. Artilleriet utgjordes vanligtvis av 6-tumspjäser (152 mm), torpeder och luftvärn samt ibland även eget spaningsflyg. (källa)
7. Skrov kan vara byggda av material som är tyngre än vatten, till exempel stål. Skrov som är gjorda av material som är lättare än vatten, kan i teorin flyta även då fartyget fyllts med vatten. Ett skrovs volym är lika stor volym i vatten som skrovet tränger undan enligt arkimedes princip. Ett fartygs flytkraft kallas deplacement, skrovet väger lika mycket som det vatten skrovet tränger undan. (källa)
8. Låringsbåtar kallas de jollar, snipor och ekor som stuvas stående eller hängande i dävertar utmed fartygets låringarna akteröver. Slupar, storbåtar och barkasser uppläggs fastgjorda med båtskrå (äldre betydelse) på i däcket fästade båtklampar eller båtskrå (nyare betydelse) i den mån de alls kan tas ombord - såväl gamla tiders kanonbarkasser i örlogen som de barkasser som används för läktring av passagerare och gods, i synnerhet hos stora oceangående skepp, kan storleksmässigt nämligen närma sig 100 ton i deplacement. (källa)
9. Reglerna för skrovet preciserar fyra mått, som påverkar en båts fart: deplacement, köllängd, medelbredd och fribordshöjd. Dessa mått står i relation till vattenlinjelängden, som mäts några centimeter ovanför den verkliga vattenlinjen. En deplacerande båts maximala fart är proportionell mot kvadratroten ur dess vattenlinjelängd. Om man vill öka båtens maxfart genom att öka vattenlinjelängden måste man enligt bestämmelserna kompensera detta med en ökning av måtten på de fyra farthämmande faktorerna ovan. (källa)