Vad betyder och hur uttalas detaljstyra
Detaljstyra uttalas de|talj|styra , böjs som styra.
Ordformer och varianter av detaljstyra
Aktiv
- detaljstyra
- infinitiv
- detaljstyr
- presens
- detaljstyrde
- preteritum
- detaljstyrt
- supinum
- detaljstyrande
- presens particip
- detaljstyr
- imperativ
Passiv
- detaljstyras
- infinitiv
- detaljstyrs
- presens
- detaljstyrdes
- preteritum
- detaljstyrts
- supinum
Perfekt particip
- detaljstyrd en
- ~ + subst.
- detaljstyrt ett
- ~ + subst.
- detaljstyrda den/det/de
- ~ + subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- detaljstyres
- presens
Detaljstyra är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet detaljstyra
Omfattningen av det ansvar en minister har skiljer sig mellan olika länder, men de i flesta länder tillämpas ett system där ministern även är högste myndighetschef för hela den underlydande förvaltning som hör till ministeriet, analogt med en verkställande direktör och koncernchef i näringslivet, och sålunda har laglig befogenhet att enrådigt detaljstyra och ingripa i enskilda ärenden. Exempelvis kan USA:s försvarsminister detaljstyra och ingripa i alla ärenden i den jättelika förvaltning som USA:s försvarsdepartement utgör, så länge det inte finns uttryckliga hinder i form av lag stiftad av USA:s kongress, rättsfallspraxis eller befallning från USA:s president.
Ministerstyre är en term som innebär att en minister i vissa länder har rätt att detaljstyra den del av förvaltningen som lyder under ministern, ungefär som en verkställande direktör i ett företag. När ministerstyre råder är ministern den som har det yttersta ansvaret för alla beslut och handlingar som företas inom sitt departement eller ministerium (ministerförvaltning) inför den lagstiftande församlingen, regeringschefen eller statschefen, till exempel kan en minister gå in i enskilda ärenden, åsidosätta underlydande tjänstemän och fatta slutgiltiga beslut.
