Diakritisk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet diakritisk

1. Trema ( ¨ ) (från grekiska: τρῆμα, trēma 'hål, punkt') är ett diakritiskt tecken bestående av två punkter, som sätts över en vokal. Tremat har som regel antingen en avskiljande funktion, för att visa att vokalen inte är en del av en diftong, eller en ljudförändrande funktion, bland annat för omljud. (källa)
2. Hake (diakritiskt tecken) – ett diakritiskt tecken som används huvudsakligen i de baltiska språken och i de slaviska språk som skrivs med latinskt alfabet. (källa)
3. Streck (diakritiskt tecken) – ett diakritiskt tecken som placeras ovanför en vokal. (källa)
4. Spiritus asper – diakritiskt tecken i äldre grekisk ortografi. (källa)
5. Cedilj (franska cédille) är ett diakritiskt tecken (¸) som kan placeras under vissa bokstäver för att modifiera deras uttal. Cedilj används framför allt i de romanska språken franska, portugisiska och katalanska samt i kurdiska och turkiska. (källa)
6. I arabiska markeras långa vokaler oftast med tecknen ا (alif, motsv. /a/), ي (ya, motsv. /i/, /y/ eller /e/) eller و (waw, motsv. /o/ eller /u/), medan korta vokaler markeras med diakritiska vokaliseringstecken, ḥarakāt, som skrivs ovanför eller under en konsonant för att indikera bland annat vilken kort vokal som följer på konsonanten, eller om konsonanten skall dubbleras. (källa)
7. Den balinesiska skriften består av totalt 47 bokstäver, varav 33 konsonanter och 14 vokaler. Endast 18 konsonanter och 9 vokaler behövs för att skriva balinesiska, de övriga används för lånord och translitterering av sanskrit och fornjavanesiska. Skriften klassas som en abugida vilket innebär att alla konsonanter följs av en grundvokal /a/ eller /ə/. Vokalen kan sedan modifieras med olika diakritiska tecken. (källa)
8. Det latinska alfabetet används i ett 100-tal språk. En del språk som modern engelska använder inga andra bokstäver än de 26 grundtecknen, medan många språk som använder latinska alfabetet har ytterligare tecken. I en del språk, till exempel i svenska, räknas modifieringarna som riktiga bokstäver, även om de var modifieringar från början. Det vanligaste synsättet är att de är modifieringar, kallade diakritiska tecken. Dessa modifieringar faller i kategorierna: liten symbol ovanför, till exempel som i Å, Ä, Á, Â, Ã, Ā, Ă, liten symbol under, till exempel som i Ą, Ç, streck över, till exempel Ø, Ł, Ŧ, och hopskrivning, till exempel i Æ, IJ, Œ och ß. Några få omaka tecken förekommer, till exempel Þ och ȝ. (källa)
9. Nivå 2 är där olika tillägg, som diakritiska tecken och modifierade bokstäver, ordnas. Bokstäver med accenter (inklusive å, ä, ö och ø) sorteras som varianter av grundbokstaven. æ, œ, ij och ŋ ordnas som modifieringar av ae, oe, ij och n respektive, likadant för liknande fall. (källa)