Dialektal Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet dialektal

1. Jiddisch är baserat på medelhögtyska, framför allt då medelrhenländska, men innehöll redan från början ett tydligt inslag av ord från hebreiskan och arameiskan. Allteftersom språkområdet spreds österut absorberades även väsentliga mängder slaviska språkelement. Detta ledde med början under 1300-talet till en dialektal delning mellan västjiddisch och östjiddisch. Den senare delades därefter vidare i nord-, central-, och sydöstjiddisch. (källa)
2. Kulla – äldre dialektal benämning på en ogift kvinna, se dalkulla. (källa)
3. Svärson eller måg är maken till en persons barn. Mågämne är en skämtsam och dialektal benämning på en, ofta tonårig, avkomlings (möjliga) pojkvän, friare eller fästman. Förr betydde måg manlig släkting genom ingifte, och kunde således även beteckna svärfar (hustrus far) eller svåger (systers make). (källa)
4. Ordet kommer från franskan, rémoulade, vilket i sin tur förmodligen kommer av en dialektal förvrängning av det latinska namnet för pepparrot, armoracia. Andra teorier nämner verbet "remoudre", som betyder att två gånger mortla. (källa)
5. Sociolekt syftar på den språkliga variation som utmärker en social grupp. Den är därmed en del av sociolingvistiken. Sociolekter skiljer sig från dialekter, vilka syftar på en regionalt avgränsad variation. Sociolekter är ofta regionalt begränsade då en social grupps språk kan skilja sig från plats till plats. På motsvarande sätt kan en dialekt inbegripa flera sociolekter, eftersom ett regionalt avgränsat område ofta inhyser flera olika samhällsgrupper. Den geografiska och den sociala språkliga variationen samverkar på så sätt med varandra. Sociolektala drag har därmed också dialektal funktion. (källa)
6. En annan tolkning av svärla är att det är en dialektal förvrängning av svärd med syftning på de svärdliknande bladen. (källa)
7. Heinz Kloss introducerade begreppet Ausbau (tyska för "utbyggnad") för att beskriva språkliga varianter som understöds av institutioner enligt ovan och överskuggar de dialektala varianter som saknar institutioner. (källa)
8. Kulla är en äldre dialektal benämning på en ogift kvinna, tidigare vanlig i flera delar av landet men används idag främst om kvinnor från landskapet Dalarna. I den äldsta kända källan från 1640 är kulla synonymt med kvinna. Hornlösa kor kallas också för kulla vilket tros ha ett starkt samband. Så länge flickor gick i kolt kallades de lisskulla (alltså liten kulla). I cirka 8–12-årsåldern kallades flickor för sturkulla och kunde då få gå klädd som en vuxen kvinna men med flickmössan kvar. Efter konfirmationen kallades flickor för kullor och fick då gå klädda som en vuxen kvinna. En äldre ogift kvinna kallades gammkulla medan en gift kvinna kallades käring. Den manliga motsvarigheten till benämningen är dalkarl eller mas, beroende på vilken del av Dalarna man kommer ifrån. (källa)