Diffundera synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas diffundera

Diffundera uttalas dif|fund|era -de.

Diffundera betyder sprida o. blanda sig och t.ex. om vätskor.

Ordformer och varianter av diffundera

Diffundera är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet diffundera

Partiklarna i gaser interagerar endast slumpmässigt genom relativt sällsynta kollisioner. Partiklarna rör sig i slumpmässig riktning med hög hastighet. Fördelningen av hastigheter är slumpmässigt fördelad efter Maxwell-Boltzmannfördelningen. Gasfasen är därför ett helt oordnat tillstånd. På grund av termodynamikens andra huvudsats kommer gaspartiklar omedelbart diffundera för att homogent fylla det utrymme som ges dem, oberoende av form eller volym.

Om ett ämne kontinuerligt produceras eller skickas ut från en punkt eller ett område och sedan får diffundera fritt, kommer koncentrationen att vara högst närmast källan och avta ju längre bort man kommer. Rent matematiskt är det skillnaden mellan hög och låg koncentration, i förhållande till avståndet, som kallas koncentrationsgradient, och är ett mått på hur snabb diffusionen är. Inom biologin används dock begreppet för fenomenet med koncentrationsskillnader beroende på avstånd till en viss punkt, vilket har stor betydelse inom bland annat utvecklingsbiologi. Ett ämne som verkar olika på embryonal utveckling och särskilt vad gäller utveckling av organ, med avseende på var i förhållande till koncentrationsgradienten en viss cell befinner sig alltså hur hög koncentration av ämnet som cellen utsätts för, kallas morfogen. En av de mer kända morfogenerna är genen och proteinet sonic hedgehog som finns hos alla däggdjur.

En sådan skillnad i sammansättning kvarstår sedan i den mån de olika ämnena i legeringen inte kan röra sig, diffundera, i den fasta fasen. För att legeringshalten ska utjämnas genom diffusion krävs i allmänhet långsammare avsvalning eller längre uppehållstid vid hög temperatur än vad som praktiskt kan tillåtas.

En suspension är stabil så länge repulsiva krafter uppväger de attraktiva van der Waals-krafterna, annars agglomererar partiklarna (klumpar ihop sig). Det är främst elektrostatiska krafter som skapar repulsion, genom det elektriska dubbelskiktet. När två partiklar kommer för nära varandra, uppstår en hög koncentration motjoner mellan dem, vilket får den omgivande vätskan att diffundera in mellan dem och "knuffa isär" dem. Tillsats av polymermaterial som adsorberas på partiklarnas yta kan också hindra dem från att komma så nära varandra att de skulle koagulera irreversibelt.

Enligt den kinetiska gasteorin är gasernas diffusionshastighet liksom deras inre friktion och värmeledningsförmåga beroende av gasmolekylernas fria medelväglängd (den genomsnittliga sträcka som molekylerna hinner tillryggalägga mellan kollisionerna). Den fria medelväglängden är i sin tur omvänt proportionell mot gasens täthet. Beträffande gasernas utströmningshastighet har den skotske kemisten och fysikern Thomas Graham formulerat den lag som säger att gaser med olika täthet diffunderar i en och samma gas under samma temperatur och tryck, med en hastighet, som är omvänt proportionell mot kvadratrötterna ur deras täthet. Om till exempel vätgasens täthet antas vara ett, är syrgasens täthet sexton. Enligt lagen diffunderar alltså vätgasen fyra gånger snabbare än syrgasen. Gaser kan också diffundera genom porösa väggar med ytterst fina porer, till exempel bränd lera (tegel), gips och även äggskal. Även för dessa fall gäller Grahams lag.