Vad betyder och hur uttalas diftongera
Diftongera uttalas di|ftong|era [-å?ge´-] -de.
Diftongera betyder låta övergå till diftong.
Ordformer och varianter av diftongera
Aktiv
- diftongera
- infinitiv
- diftongerar
- presens
- diftongerade
- preteritum
- diftongerat
- supinum
- diftongerande
- presens particip
- diftongera
- imperativ
Passiv
- diftongeras
- infinitiv
- diftongeras
- presens
- diftongerades
- preteritum
- diftongerats
- supinum
Perfekt particip
- diftongerad en
- ~ + subst.
- diftongerat ett
- ~ + subst.
- diftongerade den/det/de
- ~ + subst.
Diftongera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet diftongera
Diftongerna i skånskan är ett unikt drag för sydsvenska dialekter, som saknas i både danska mål och i de flesta svenska dialekter. Fornnordiskans diftonger (ai, au, ey) har försvunnit i både svenska och danska, med undantag av gotländska och några andra dialekter. Diftongerna i skånska är däremot inte rester av tidigare språkbruk, utan senare utvecklingar. Dessa diftonger kallas ibland sekundära, till skillnad från de bevarade arkaismerna, som kallas primära. Det finns relativt stora lokala skillnader mellan vilka vokaler som diftongeras och hur detta sker.
Diftonger: en skillnad är att riksmålet i många ord inte har diftongerat ei-ljud där bokmålet har detta: i riksmålet kan man föredra sen, ren och ben och inte sein, rein och bein. I riksmålet är det valfritt huruvida man vill använda nu/nå, efter/etter, sne/snø. I bokmålet heter det alltid nå, etter och snø.
Liksom i söder förekommer diftongering, bland annat av långt e och långt å. Diftongering förekommer ofta i kombinationer där standardspråket har kort a eller kort å, t.ex. kam → kaomm eller tång → taong. Långt ä diftongeras mera sällan och huvudsakligen i områden som gränsar till Skåne och Blekinge. På vissa platser har en tidigare diftong monoftongerats, t.ex. gammalt långt e som blir ai och därefter a i delar av Sunnerbo och Västbo.
