Vad betyder och hur uttalas doktorsdisputation
Doktorsdisputation uttalas dokt|ors|dis|put|at|ion.
Ordformer och varianter av doktorsdisputation
Singular
- doktorsdisputation
- obestämd grundform
- doktorsdisputations
- obestämd genitiv
- doktorsdisputationen
- bestämd grundform
- doktorsdisputationens
- bestämd genitiv
Plural
- doktorsdisputationer
- obestämd grundform
- doktorsdisputationers
- obestämd genitiv
- doktorsdisputationerna
- bestämd grundform
- doktorsdisputationernas
- bestämd genitiv
Doktorsdisputation är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet doktorsdisputation
En karonka är en middag som arrangeras efter en doktorsdisputation i Finland. Det är en akademisk fest, som arrangeras till opponentens ära kvällen efter disputationen. Klädseln är i allmänhet frack eller mörk kostym för herrar, långklänning för damer. Med fracken används vit väst, förutom om alla deltagare är herrar, i vilket fall man kan komma överens om att alla använder svart väst.
1902, 16 september, ägde den första doktorsdisputationen rum. Det var fil lic Adolf Wallerius som försvarade sin avhandling "Platon mot Protagoras och sensulismen".
Corn. Taciti de origine, situ, moribus ac populis Germaniæ liber sueth. redd. et annot. illustr. (1863), doktorsdisputation.
Leubuscher ägnade sig med iver först åt psykiatrin, sedan åt den praktiska medicinen i allmänhet. Hans doktorsdisputation handlade om hallucinationer i den religiösa manin (De indole hallucinationum in mania religiosa, 1844), hans docentspecimen om "moral insanity" (Bemerkungen über moral Insanity und ähnliche Krankheiten, 1848). Sin praktiska verksamhet utövade han först såsom assistent vid dårhuset i Halle an der Saale, sedan som överläkare vid arbetshuset i Berlin, vilket länge tillika var denna stads främsta dårhus. Åren 1856–1859 var han direktor för den medicinska kliniken i Jena, men återvände till Berlin och avled där 1861. Bland Leubuschers övriga arbeten kan nämnas Grundzüge der Pathologie der psychischen Krankheiten (1848), Pathologie und Therapie der Gehirnkrankheiten (1853) och Medicinische Klinik (1859–1860).
