Vad betyder och hur uttalas dokumentförfalskning
Dokumentförfalskning uttalas doku|ment|för|falsk|ning.
Ordformer och varianter av dokumentförfalskning
Singular
- dokumentförfalskning
- obestämd grundform
- dokumentförfalsknings
- obestämd genitiv
- dokumentförfalskningen
- bestämd grundform
- dokumentförfalskningens
- bestämd genitiv
Plural
- dokumentförfalskningar
- obestämd grundform
- dokumentförfalskningars
- obestämd genitiv
- dokumentförfalskningarna
- bestämd grundform
- dokumentförfalskningarnas
- bestämd genitiv
Dokumentförfalskning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet dokumentförfalskning
Likväl kan han fortfarande kritiseras inte bara för kulturvandalism, och ett slags dokumentförfalskning utan också en både romantiserande och utslätat schablonmässig uppfattning om hur det "borde" ha sett ut. Från att ha framstått som tämligen progressiv i sin ungdom, rönte han för detta allt häftigare kritik från sina samtida.
I sin avhandling om Zamolxis åberopar Lundius ett pergament som han skulle ha i sin ägo, som på illa skrivet fornspråk intygar dennes verksamhet i Sverige. Lundius begränsade sig alltså inte till fantasifulla inslag i sitt författarskap, utan ägnade sig även åt dokumentförfalskning för att försöka få stöd för sina teser. Han stod länge i nära förbindelse med en känd samlare och förfalskare av historiska dokument, prästen Nils Rabenius (Ahnlund). Agapeti II:s bulla var okänd före Lundius publicerade den, och den utgjordes av en klumpig förfalskning. Lundius utgivning av denna förfalskade bulla var tänkt att avgöra en gammal tvist mellan Danmark och Sverige till svensk förmån, genom att ge den svenske kungens krav en hög ålder. I verket åberopar Lundius sin vän Rabenius och betonar det värdefulla samarbetet mellan dem.
Dessa stierneldska dokument har dock av senare historieforskning i stor utsträckning avslöjats som rena falsarier eller konstruktioner. Personhistorikern Bengt Hildebrand betecknar i Svenskt biografiskt lexikon (familjeartikeln "Eldstierna") Stierneld som "en historisk yrkesförfalskare av stora mått", och 1:e arkivarien i Riksarkivet Ingemar Carlsson har i sin bok om dokumentförfalskningar i arkiven, På lögnens väg, beskrivit honom som "den andre av våra storheter på området" efter Nils Rabenius. Carlsson skriver vidare om Stierneld.
