Vad betyder och hur uttalas domkapitelsledamot
Domkapitelsledamot uttalas dom|kap|itels|leda|mot.
Ordformer och varianter av domkapitelsledamot
Singular
- domkapitelsledamot
- obestämd grundform
- domkapitelsledamots
- obestämd genitiv
- domkapitelsledamoten
- bestämd grundform
- domkapitelsledamotens
- bestämd genitiv
Plural
- domkapitelsledamöter
- obestämd grundform
- domkapitelsledamöters
- obestämd genitiv
- domkapitelsledamöterna
- bestämd grundform
- domkapitelsledamöternas
- bestämd genitiv
Domkapitelsledamot är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet domkapitelsledamot
Benämningen har uppkommit av att inkomster från vissa församlingar anvisades till gemensamt underhåll åt munkar och klerker (præbenda quotidiana in refectorio ad majorem mensam) och sedermera anslogs till underhåll åt kaniker var för sig. Efter reformationen bibehölls prebenden åt biskopar och domkapitelsledamöter i Sverige, och tilldelades sedermera även teologie adjunkter vid universiteten samt några andra kyrkliga ämbets- och tjänstemän, via Uppsala universitets privilegier. Det innebar till exempel att Skånings-Åsaka församling var prebende åt biskopen i Skara och att Stora Kils pastorat var prebende åt biskopen i Karlstad, båda ganska nära sina respektive stiftsstäder. Så småningom fick även professorer utanför teologiska fakulteter prebenden som löneförbättring, om de först lät prästviga sig.
Den 9 mars 1794 avled furstbiskop von Roggenbach, och domkapitlet valde Franz Xaver von Neveu till efterträdare, sedan 1790 domkapitelsledamot och därtill präst i Offenburg. Till att börja med residerade den nye furstbiskopen i Offenburg och begav sig sedan till Konstanz till sin lilla exilregering. Mellan 1794 och 1797 försökte han säkra det schweiziska området och återta det ockuperade norra området. Han hade också modet att på sommaren 1796 utan förvarning flytta sitt säte från Konstanz till La Neuveville, men på grund av Frankrikes och det angränsande Berns påtryckningar var han tvungen att åter lämna byn och slog sig ner i klostret S:t Urban i Luzern.
