Vad betyder och hur uttalas dragspelsmusik
Dragspelsmusik uttalas drag|spels|mus|ik.
Ordformer och varianter av dragspelsmusik
Singular
- dragspelsmusik
- obestämd grundform
- dragspelsmusiks
- obestämd genitiv
- dragspelsmusiken
- bestämd grundform
- dragspelsmusikens
- bestämd genitiv
Dragspelsmusik är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet dragspelsmusik
Inom så kallade finkulturella kretsar, som oftast framhåller klassisk musik, såg man länge ned på dragspelsmusik. Anklagelserna mot instrumentet har varit flera. När dragspelet togs upp inom den folkliga dansmusiken vid tiden för sekelskiftet 1800-1900 anklagades instrumentet för att ha tagit död på den "äkta" folkmusiken. På 1950-talet handlade debatten om dragspelets roll som musikbildande instrument. Kritikerna ansåg att instrumentet var så undermåligt att det inte borde få användas i de populära musikcirklar som då var något av en landsomfattande folkrörelse. Den svenske kompositören och musikvetaren Sten Broman var en av alla de som offentligt angrep dragspelet, och med sin uttrycksfulla och ofta excentriska framtoning har han för många kommit att personifiera motståndet mot dragspelet. På senare tid har dragspelet fått höjd status, och det finns numera särskilda dragspelsklasser på flera av landets musikhögskolor.
Broman var även känd för att tycka illa om dragspelsmusik. Vid något tillfälle klargjorde han att det främst gällde en äldre typ av enradiga dragspel. Han uppskattade avantgardistisk kammarmusik och var medlem i Internationella Sällskapet för Nutida Musik (ISCM) som han var med om att bilda 1923. Han komponerade själv en del kammarmusik samt under 1960- och 1970-talen även nio symfonier. Till hans mer lättillgängliga verk hör filmmusik, bland annat till filmen Ett svårskött pastorat (1958), som han även medverkade i, en ouvertyr till spexet Uarda och hans tonsättningar för manskör av Falstaff, fakirs parodiska kärleksdikter Laura och Dolly.
Pietro Deiro, född 1888, död 1954, var en italiensk-amerikansk dragspelsvirtuos. Inspirerad av sin äldre bror Guido Deiro började han som nioåring att spela pianodragspel. År 1907 emigrerade han till USA och bidrog där till att väcka intresset för dragspelsmusik, vilket gjorde att han ibland kallades American Father of the Accordion.
