Dränering Synonymer Betyder Uttal

• dränage

Hur används ordet dränering

1. Grundbotten bör vara plan så att det ej kan bildas fickor eller fördjupningar för vatten i till exempel berg eller lera, grundbotten bör vara väl dränerad. Beroende av förhållande på platsen kan det behövas sprängningarbeten av berg eller större stenar, även schaktas för dränering och installationer. Det är viktigt är att avleda grundvatten från grundbotten med en tillfredsställande dränering och marken bör ha en viss lutning från grunden för att avleda regn och smältvatten. Takavvattning som leder vattnet ned i dräneringen eller ett gott stycke från huset bidrar till minskade fuktproblem i grundläggningen. För att fuktskyddet skall fungera måste dräneringen vara tillfredsställande och underhållas enligt rekommendation, brunnar skall rensas varje år och dräneringen kan behövas läggas om vart 20 år. All grundläggning kan vara känslig för brister i dräneringen och eventuellt ytvatten, än värre vid översvämningar som når grunden, vatten sugs lätt upp och kan ställa till skador. Vid en ny grundläggning kan en fuktsäkerhetsprojektering vara viktig för att klarlägga vilken grundläggning och utförande, som är den mest lämpade för respektive byggprojekt. (källa)
2. Grusväg är en väg som saknar asfalt eller annan form av permanent beläggning. Den är istället belagd med grus, vilket vid låg trafikbelastning ger godtagbart väggrepp, bärighet och dränering. (källa)
3. Takmaterialet kan vara olika tjockt och av olika växtblandningar. En tunn moss-sedum-matta är bara 3 cm tjock, medan ett grästak med en blandning av sedum-ört-gräs kanske bildar ett 12–15 cm tjockt skikt. Jordmaterialet bör vara minst 3 cm tjockt och kan behöva ökas om takets lutning är liten. En tjockare konstruktion av sedum-ört-matta kan bestå av 3 cm mineraljord, 3 cm dränering och 3 cm vattenhållande skikt. (källa)
4. Lymfkärl – dränering av vävnader i kroppen. (källa)
5. Lättklinker används som värmeisolerade material i olika byggnadsmaterial, såsom vid platsgjuten betong eller olika lättklinkerblock. Murblock av lättklinker tillverkas med eller utan cellplastkärna i olika storlekar. Lättklinker kan prefabriceras industriellt till större byggnadsdelar, såsom väggar eller bjälklag. Lättklinker har även andra användningsområden, såsom dränering i olika sammanhang eller vid odling av växter. (källa)
6. Prärien i Nordamerika brukar delas in i tre grupper: våt, halvtorr och torr prärie. I den våta prärien är jorden ofta mycket fuktig större delen av växtsäsongen och jorden har ofta också dålig naturlig dränering. I den här typen av prärie kan man ibland stöta på myrar och kärr eftersom det finns gott om stillastående vatten. Den halvtorra präriens naturliga dränering är bättre, vilket har till följd att de flesta jordbruksanläggningar anläggs här. På grund av att den här typen av prärie till stora delar används till jordbruk så är den också den mest hotade typen av prärie. Den sista typen, torr prärie, har något våt till mycket torr jord under vegetationsperioden. Denna typ återfinns oftast på höglandet. (källa)
7. en samfällighet, eller vattensamfällighet, enligt lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, som kan vara en markavvattningssamfällighet, en samfällighet ägd av de fastigheter som dra nytta av markavvattning, till exempel genom dränering eller dikning. (källa)
8. Sandjord kallas den jordart där den dominerande kornfraktionen utgörs av sand. Sandjord ger god dränering men dåligt med näring till växter. (källa)
9. Den vattenmättade torven i det aktiva lagret och den underliggande permafrosten både förhindrar en effektiv dränering och djup rotbildning. Jorden är sur till neutral och fattig på näringsämnen. Markkväve är en bristvara, och det finns bara några få ärtväxter med kvävefixerande bakterier. Höga växter som träd kan inte utvecklas under tundrans förhållanden och vegetationen består huvudsakligen av gräs, halvgräs, mossor, lavar och mindre buskar. Snödjupet är den största enskilda faktorn för hur höga växterna blir, och norr om 75:e breddgraden, där klimatet att betrakta som öken eller halvöken, blir mycket få växter högre än fem centimeter. Mellan 50 och 98 procent av biomassan är under markytan. I de alpina miljöerna är blåsten särskilt påtaglig, och många buskar är formade efter vindriktningen. Vissa perenna växter som växer i tundramiljön har på grund av den korta växtperioden utvecklats så att de bildar knopp ett år och blommar ut året därpå. Rotsystemen på växterna är i allmänhet 10–15 cm ner i marken, och markpåverkan, såsom hjulspår, dammbyggen och utvinning av naturresurser skapar betydande spår i landskapet. (källa)