Effektsökande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet effektsökande

1. Sin novellistiska alstring, som tidtals fått stå tillbaka för den dramatiska, fortsatte Sudermann med novellen Jolanthes Hochzeit (1892, Jolanthas bröllop) och den stora romanen Es war (1894, Felicitas och Åtrå), som vittnar om betydande berättarförmåga och livfull humor, romanen Das hohe Lied (1908, Höga visan), novellerna Die indische Lilie (1896, Den indiska liljan) och Litauische Geschichten (1917, Resan till Tilsit). Ruben Berg kommenterar: "S. vardt icke den nydanare af det tyska skådespelet och den tyska romanen, som man att börja med hoppades. Hans allvarliga sträfvan till högre mål har icke mäktat öfvervinna bristerna i hans begåfning: den nervösa brådskan, den utan djupare mänsklig eller personlig halt effektsökande blandningen af naivitet och raffinemang i framställningen och kompositionen. Sin plats som, åtminstone rätt länge, Tysklands mest spelade dramatiker och mest läste romanförfattare har han därför icke kunnat häfda.". (källa)
2. Gudin var en tid lärjunge hos Anne Louis Girodet-Trioson av den klassiska skolan, men övergav snart dennas traditioner. Sin första framgång vann han 1822, då han utställde sina första sjöbilder, i vilka han lyckades återgiva havets oroliga liv, solglansen i vågorna och luftens förtoningar. Men hans utomordentliga lätthet att arbeta och hans snabbt vunna framgångar förledde honom snart att endast utföra ytligt effektsökande bravurstycken. Han skildrade förnämligast farorna på havet som skeppsbrott och brinnande fartyg med starka ljuseffekter. Mellan 1838 och 1848 målade han för museet i Versailles inte mindre än 48 marina tavlor. Han är även representerad i Berlins nationalgalleri. (källa)
3. Å andra sidan protesterade Gogol samtidigt mot överdrivet och effektsökande skådespeleri. I en artikel 1846 ger han råd om ett mer tillbakadraget och värdigt komiskt skådespeleri i vilken aktören försöker finna det som är dominant i rollen och bejakar karaktärens främsta angelägenheter. Denna inre längtan formar "hjärtat i karaktären" till vilken små egenheter och små externa detaljer läggs till som utsmyckning. Malyjteatern blev känd som Sjtjepkins hus, fadern av ryskt realistiskt skådespeleri, som 1848 främjade idén om en "skådespelare av känslor". Denna skådespelare skulle "bli karaktären" och identifiera sig med hans känslor och tankar: han skulle "gå, tala, tänka, känna, gråta, skratta som dramatikern önskade". (källa)
4. Efter universitetsstudier arbetade Budantsev i revolutionära tidningar i Ryssland och vistades även en tid i Persien. Hans första roman, Upproret (1922) var typisk för den handlingsmättade ofta effektsökande berättarstilen som var vanlig under krigskommunismens år. Nästa bok Gräshopporna (1927) var en psykologisk roman i mer traditionell stil med människoskildringar mot bakgrund av en gräshoppsinvasion i Asien. Hans tredje roman, En lidande själ (1931) väckte mycket debatt och beskriver den enskildes kapitulation inför personliga motgångar och tar upp rätten till självmord och andra närliggande frågor. (källa)