Etnologi synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas etnologi

Etnologi uttalas etno|logi [-gi´] -n.

Etnologi betyder vetenskapen om folkkultur.

Ordformer och varianter av etnologi

Etnologi är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet etnologi

Humaniora är de ämnen som studerar människan som kulturell varelse. Hit räknas ämnen som etnologi, filosofi, historia, idéhistoria, genusvetenskap, estetik, konstvetenskap, retorik, språk och litteraturvetenskap. Till humanvetenskaperna räknas dessa samt även sociologi, pedagogik, kulturantropologi och psykologi. Vidare räknas ibland även religionsvetenskap eller teologi till humaniora, även om dessa ämnen vid Uppsala universitet har egna fakulteter. Vid Lunds universitet tillhör de samma fakultet sedan 2010. Humaniora kännetecknas av kvalitativ forskning och ett hermeneutiskt förhållningssätt i en tradition som ursprungligen kommer från teologin.

Övergångsritualer behöver inte nödvändigtvis vara av religiös natur. Inom vetenskaper som exempelvis etnologi och sociologi används begreppet ofta för att beskriva små övergångar i vardagslivet, exempelvis mellan arbetstid och fritid. Afterwork-traditionen är att bra exempel på en aktivitet som har en symbolisk funktion, även om vi kanske inte uppfattar den som en ritual.

Mytforskning är ett användbart verktyg inom språkforskning och etnologi, till exempel för att pröva en uppfattning om urindoeuropéer.

Inom vetenskaper som exempelvis etnologi, använder man ritualer som ett begrepp för att beskriva ett skeende (med symboliskt värde). Man talar till exempel om ritualer för att stärka grupptillhörigheter. Initiationsriter är rituella handlingar som innebär att man blir innesluten i en särskild, sluten grupp. Ett typiskt exempel är de test man måste genomgå för att bli medlem i ett slutet brödraskap. En övergångsritual kan till exempel vara en öl på fredagskvällen, för att markera en övergång från vardag till helg. Att sjunga nationalsången, ha en gruppjargong och att förfesta ses som underhållningsritualer som syftar till att motverka splittring i den egna gruppen. Ritualerna markerar kollektivets självbild och skapar sammanhållning.

Det är oklart vem som först definierade och använde begreppet men det används i huvudsak inom antropologi, sociologi, landskapsarkitektur och även etnologi och arkitektur. Den svenska socialantropologen Lars Dencik använde begreppet 1989 för att beskriva barns sociala nätverk. Den tyska historiker Hasso Spode under år 1994 och den tyska antropologen Elisabeth Katching-Fasch under år 1998 använder begreppet för att beskriva "staden som "sociotop" av multikulturella livsstilar". Den tyska landskapsarkitekten Werner Nohl har använt begreppet under 1990-talet för att beskriva olika stadstypers sociala sammansättning. Begreppet har under 2000-talet fått en omfattande användning inom svensk stadsplanering. Den första sociotopkartan gjordes år 2000 av landskapsarkitekt Alexander Ståhle vid Stockholms stadsbyggnadskontor. Kartan, som bygger på enkätundersökningar, intervjuer, och fältobservationer, visar hur Stockholms stads offentliga platser och grönområden används och upplevs av stadens invånare, samt om de är lokala eller regionala. Kartan är ett underlag för stadens övergripande planering och byggande.

Marinarkeologi, även kallat maritim arkeologi, är en vetenskap som studerar människan och samhället utifrån arkeologiska lämningar belägna under vatten eller i anknytning till vatten. Marinarkeologi kan därför helt enkelt sägas vara studier i en "våt" miljö. Framväxten av marinarkeologin som ett vetenskapligt ämne har dock till viss del skett vid sidan om det akademiska ämnet arkeologi. Marinarkeologins utformning och innehåll har därför också präglats av etnologi och sjöhistoria, men även av dykeri- och bärgningsverksamhet. Det marinarkeologiska källmaterialet innefattar lämningar av sjöfartsverksamhet, det vill säga bland annat från örlog och sjöförsvar, skeppsbyggeri, livet ombord, hamnar och navigationsteknik. Som marinarkeolog kan man även studera kust- och skärgårdskultur och dess näringar, till exempel fiske. Även lämningar och verksamhet med anknytning till sjöar och olika rinnande vatten kan vara en del av ett marinarkeologiskt perspektiv. En metodiskt mycket annorlunda del av marinarkeologin är självklart också undervattensarkeologin. Sökning, kartering och utgrävning under vatten kräver särskild teknik och speciella färdigheter.

Som eget universitetsämne föddes folklivsforskningen då en docentur för Sven Lampa 1909 inrättades vid Uppsala universitet. På grund av innehavarens sjukdom kom den endast att bedrivas några få år. Mer betydelsefullt blev då 1918 den Hallwylska professuren i Nordisk och jämförande folklivsforskning (från 1971 i Etnologi, särskild europeisk) inrättades vid Nordiska museet inrättades. Professuren kom från 1978 att kopplas till Stockholms universitet. Då ämnet 1926 blev examensämne vid Uppsala universitet blev namnet Nordisk etnologi. Etnologi var då samma sak som allmogeetnografi. Även då ämnet senare inrättades vid Göteborgs högskola fick ämnet namnet Nordisk etnologi. 1946 inrättades en professur i Folklivsforskning i Lund, med inriktning mot etnologisk verksamhet, och 1948 inrättades en professur i Uppsala med inriktning mot folkloristik. Professurerna var kopplade till ULMA respektive Dialekt och ortnamnsarkivet i Lund.