Vad betyder och hur uttalas exekutivmakt
Exekutivmakt uttalas exekut|iv|makt -en.
Ordformer och varianter av exekutivmakt
Singular
- exekutivmakt
- obestämd grundform
- exekutivmakts
- obestämd genitiv
- exekutivmakten
- bestämd grundform
- exekutivmaktens
- bestämd genitiv
Exekutivmakt är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet exekutivmakt
1990 hölls det första fria och öppna valet i Ryssland till den nya kongressen. Kongressen valde i maj samma år den radikalt reformvänlige Boris Jeltsin till ordförande av kongressens högsta församlingen, högsta sovjet. Nästföljande månad förklarade Ryssland sig för suverän från Sovjetunionen och ställde de ryska lagarna över de sovjetiska, samt tog kontroll på de ryska naturtillgångarna. Under 1990-91 etablerade RSFSR republiksbaserade organisationer från kommunistpartiet, en vetenskapsakademi och en säkerhetstjänst (komitet gosudarstvennoj bezopasnosti, KGB). 1991 bildades en ny exekutivmakt, presidentposten, liknade den som Gorbatjov skapat åt sig själv 1990.
En av regeringens mest fundamentala uppgifter är att styra statsförvaltningen och därigenom verkställa riksdagens beslut och styra folket eller samhället. Ibland är det regeringen som bär ansvaret kollektivt för denna uppgift, men i full presidentialism är presidenten exekutivmakt, och kan ge order till samtliga instanser i statsmakten och dess förvaltning. Till styrningen av statsförvaltningen hör å ena sidan att fastställa gränsen för regeringens maktsfär gentemot individernas friheter, och å andra sidan att besluta sig för formen av regeringsstyrning. Den första frågan handlar ytterst om politisk demokrati så som begreppet förstås i vardagligt tal. Den andra frågan handlar om organisationsteori. Regeringen kan mer eller mindre styra direkt eller indirekt beroende på huruvida den delegerar sin makt, och styra i specifika eller generella frågor, genom orderstyrning, programstyrning, målstyrning, penningmedelsstyrning eller informationsstyrning.
Den preussiske kungen Fredrik Vilhelm IV vägrade dock att acceptera kronan som erbjöds honom av parlamentet. Han förklarade först att han endast "med fritt medgivande av Tysklands krönta huvuden, furstar och fria städer" ville ta emot exekutivmakten som erbjöds honom. Till förtrogna ska han ha sagt att han inte ville ta emot en "á la Louis Philippe bland gatstenarna upplockad", av "revolutionens stank" orenad krona. Visserligen förklarade sig en mängd tyska furstar villiga att erkänna valet av Fredrik Vilhelm, men de större staterna, Bayern, Wurttemberg, Sachsen och Hannover, förhöll sig avvisande. Den 28 april 1849 avböjde den preussiske kungen definitivt den erbjudna kejsarvärdigheten.
