Vad betyder och hur uttalas fältjägare
Fältjägare uttalas fält|jäg|are.
Ordformer och varianter av fältjägare
Singular
- fältjägare
- obestämd grundform
- fältjägares
- obestämd genitiv
- fältjägaren
- bestämd grundform
- fältjägarens
- bestämd genitiv
Plural
- fältjägare
- obestämd grundform
- fältjägares
- obestämd genitiv
- fältjägarna
- bestämd grundform
- fältjägarnas
- bestämd genitiv
Fältjägare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fältjägare
I svenska armén dök det första jägarbetonade förbandet upp under Pommerska kriget (1757-62), då officeren Jacob Magnus Sprengtporten satte upp en lätt blandad frikår med jägaruppgifter i svenska Pommern i Tyskland som bestod av fotburna och hästburna jägarsoldater. De fotburna jägarsoldaterna började efterhand kallas för fältjägare och de hästburna jägarsoldaterna för hästjägare. På 1780- och 90-talen uppsattes ett antal självständiga jägarförband i den svenska armén och efter Gustav III:s ryska krig (1788-90) försågs samtliga svenska infanteriregementen med jägarkompanier. Under andra hälften av 1800-talet började jägarkaraktären att urvattnas hos både fältjägar- och hästjägarförbanden - för att senare försvinna totalt vid seklets slut.
Fältjägare är en äldre benämning på infanteriets jägarförband och soldaterna i dessa förband. Förebilden för det svenska fältjägarkonceptet var det tyska Field-Jäger-Corps som började utvecklas 1632 av den tyske lantgreven Wilhelm V av Hessen-Kassel som skapade tre kompanier för spaning och strid bakom fiendens linjer. Soldaterna i dessa kompanierna rekryterades bland jägmästare samt viltvårdare och ordet fältjägare var valt för att betona den militära rollen.
Fältjägare på Engelska
- Ranger, special force
