Vad betyder och hur uttalas förnorska
Förnorska uttalas för|norska -de.
Ordformer och varianter av förnorska
Aktiv
- förnorska
- infinitiv
- förnorskar
- presens
- förnorskade
- preteritum
- förnorskat
- supinum
- förnorskande
- presens particip
- förnorska
- imperativ
Passiv
- förnorskas
- infinitiv
- förnorskas
- presens
- förnorskades
- preteritum
- förnorskats
- supinum
Perfekt particip
- förnorskad en
- ~ + subst.
- förnorskat ett
- ~ + subst.
- förnorskade den/det/de
- ~ + subst.
Förnorska är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet förnorska
Henrik Wergeland ansåg att Norges skriftspråk skulle förnorskas. Han var Norges förste riksarkivarie från 1841 till sin död. Hans grav återfinns på Vår Frelsers gravlund i Oslo.
Stoor är en nordsamisk släkt från Jukkasjärvi-området. Den kommer ursprungligen från Talma sameby (norr om Torneträsk i Kiruna kommun, men finns idag framför allt i Laevas sameby (norr om Kalix älvdal i Kiruna kommun). Namnet bärs av ättlingar till samen Store Per Henriksson (Tingevaara lappby, 1667-1716) som var en av de rikaste männen i Tingevaara. Namnet Stoor är således beskrivande, utifrån att anfadern var en rik ("Stoor") person. I likhet med andra renskötande och nomadiserande samer har ättlingar bosatt sig på ömse sidor om riksgränserna, varför släktnamnet återfinns i både Sverige och Norge (då förnorskat till "Store").
