Fanering synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas fanering

Fanering uttalas fan|er|ing -en -ar.

Ordformer och varianter av fanering

Fanering är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet fanering

Linnings mer än 30-åriga produktion ger en tydlig bild av hur det svenska stilidealet förändrades från senbarock till rokoko. Tidiga verk från präglas av inflytande från tyska, holländska och engelska ideal, men från 1750-talet kom möblerna att i allt högre grad påverkas av franska influenser. De senbarockt buktiga byråarna ersattes på 1760- och 70-talet successivt av mer kvadratiska former. Linning är liksom många av tidens möbelsnickare mest känd för sina byråar, även om man i verkstaden tillverkade många olika möbler som föll inom schatullmakarnas skrå: sekretärer, skrivbord, spelbord, toalettbord, kommoder och mycket annat. Byråarna är i varierande storlek, men var alltid välformade och rikt dekorerade med beslag. Med åren följde man med tidens smak och tillverkade möbler i lättare och smäckrare former. Faneringarna är oftast utförda i valnötsträ, i synnerhet under hans senare produktion, även om det finns exempel på fanerarbeten i ett stort antal träslag. Många av byråarna har förgyllda beslag och en krönskiva av svart kolmårdsmarmor, något som blev stilbildande för det sena 1700-talets möbelkonst. Möbler från Linnings verkstad finns idag bland annat på Nordiska museet, Nationalmuseum och på Drottningholms slott.

Under 1920- och 1930-talen inriktades tillverkningen mot snickeriutrustning, som till exempel limspisar, limkokare, limhällar, värmebord och värmepannor. Utrustningen rationaliserade snickeriernas fanerings- och limningsarbeten. Inriktningen mot snickerierna var lyckosam och kundkretsen ökade därefter stadigt. Verksamheten utvecklades samtidigt allt tydligare från en smedja till en mekanisk verkstadsindustri.

Carl Petter Dahlström, född ca 1705, död 4 mars 1794, var en svensk möbelsnickare. Dahlström gesällvandrade 1745–1755 i Nordeuropa och Frankrike, där han i Paris kom i lära hos den tidens främste ebenist Jean-François Oeben. Hos denne lärde sig Dahlström faneringstekniken marqueterie à fleurs eller blomsterintarsia, som var en metod för att möta rokokons krav på fanering av dubbelvälvda kroppar. Mycket tack vare rekommendationer av C.J. Cronstedt blev Dahlström efter hemkomsten till Sverige utnämnd till kunglig ebenist den 19 november 1756. Han finns representerad på Nationalmuseum med en byrå som han tillverkade tillsammans med Lorentz Nordin. Dahlström överlämnade 1769 sina privilegier till Niclas Palmgren och ägnade sig därefter åt restaurangverksamhet.

Lorentz eller Lars Nordin, född 1708, död 3 oktober 1786, var en svensk möbelsnickare, framstående när det gäller fanering med hela faner.

Fanering på Engelska

veneering