Vad betyder och hur uttalas felsägning
Felsägning uttalas fel|säg|ning -en -ar.
Ordformer och varianter av felsägning
Singular
- felsägning
- obestämd grundform
- felsägnings
- obestämd genitiv
- felsägningen
- bestämd grundform
- felsägningens
- bestämd genitiv
Plural
- felsägningar
- obestämd grundform
- felsägningars
- obestämd genitiv
- felsägningarna
- bestämd grundform
- felsägningarnas
- bestämd genitiv
Felsägning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet felsägning
Ordet tabbe har använts i svensk skrift sedan 1921. Det kommer från det dialektala ordet tabbe med betydelsen 'tölp', 'våp' eller 'enfaldig karl'. Ordet är en avledning till adjektivet tabbig – 'dum', 'våpig'. Av liknande ord i svenskan kommer blunder från engelskan (blunder, i svensk skrift sedan 1837), fadäs från franskan (fadaise, sedan 1734) och lapsus från latin (lapsus, sedan 1842). Grundordet misstag stammar från det fornsvenska mistaka (1530). Groda är en synonym (sedan 1866) för 'pinsam felsägning', efter folksagan där grodor hoppade ur en elak dotters mun när hon skrattade.
