Finansborgarråd synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas finansborgarråd

Finansborgarråd uttalas fin|ans|borg|ar|råd.

Ordformer och varianter av finansborgarråd

Finansborgarråd är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet finansborgarråd

De borgarråd som utsetts av majoriteten i kommunfullmäktige har så kallad föredragningsskyldighet, vilket innebär att de är chef för en rotel med ett visst verksamhetsområde och ordförande i de nämnder som hör till området. De är för närvarande (2014) finansborgarrådet, arbetsmarknads- och idrottsborgarrådet, bostads- och demokratiborgarråd, miljöborgarrådet, skolborgarrådet, socialborgarrådet, stadsbyggnads- och kulturborgarrådet, trafikborgarrådet samt äldre- och personalborgarrådet. Verksamhetsområdena kan variera något beroende på resultatet av förhandlingar mellan partierna efter ett val.

I Stockholm fanns till exempel en särskild drätselnämnd utöver stadskollegiet. Ordförande där var samma person som var ordförande i den så kallade borgarrådsberedningen, nämligen finansborgarrådet. Detta borgarråd var (och är) det viktigaste borgarrådet och fungerar i praktiken som stadens borgmästare.

Utredningen tillsattes av stadskollegiet den 23 februari 1940 och leddes av de tunnelbanedelegerade fastighetsborgarrådet Harry Sandberg, gatuborgarrådet Yngve Larsson (ordförande), finansborgarrådet Halvar G. F. Sundberg, stadsplanedirektören Albert Lilienberg, gatudirektören David Anger, fastighetsdirektören Axel Dahlberg och spårvägsdirektören Gösta Hellgren. Sakkunnigt biträde var slusseningenjören Gösta Lundborg.

Mellan 1925 och 1930 ökade bilismen i Stockholm med 100% från cirka 9 000 motorfordon till cirka 17 800 och stadsplanerarnas största uppgift i den industrialiserade världen blev att anpassa staden till bilen, så även i Stockholm. Under Yngve Larsson som gatu- och stadsbyggnadsborgarråd och finansborgarrådet Hjalmar Mehr samt stadsbyggnadsdirektörerna Albert Lilienberg, Sven Markelius och Göran Sidenbladh skulle staden och speciellt Nedre Norrmalm anpassas till bilen och den planerade tunnelbanan, men även den omoderna, ohälsosamma och trånga stenstaden skulle anpassas till moderna krav.

Waldemarson satt i stadsfullmäktige i Umeå 1947–1949 och i Stockholm 1954–1979 (från 1971 kommunfullmäktige), åren 1973–1979 som vice ordförande för den moderata fullmäktigegruppen. I Stockholm var han ledamot i stadskollegiet 1960–1970, blev vice ordförande i kommunstyrelsen 1971 och var dess ordförande 1976–1979 (före 1994 var finansborgarrådet inte ordförande i kommunstyrelsen).

16 februari – Bilder på Stockholms finansborgarråd Ulf Adelsohn dansande i bastkjol på en nattklubb på Filippinerna under en tjänsteresa väcker uppseende.

16 maj – Stockholms kommuns finansborgarråd, kommunstyrelseordförande och socialdemokratiske gruppledare Annika Billström petas från posten som socialdemokratisk gruppledare efter lång internstrid i Stockholms stadshus.

På initiativ av bland andra dåvarande finansborgarrådet Zeth Höglund och före detta borgarrådet Yngve Larsson beslutade stadsfullmäktige 1950 att ställa medel till förfogande till vetenskapligt forsknings- och utredningsarbete av värde för Stockholm. 1980 fick kommittén ett vidgat uppdrag genom att nu också ansvara för utdelande av dessa forskningsmedel.

Efter kommunfullmäktigevalet i Stockholm 1994 blev socialdemokraternas Mats Hulth finansborgarråd i Stockholm med stöd från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Miljöpartiet var motståndare till en motorvägsring runt Stockholm av miljöskäl. Efter förhandlingar enades de tre partierna om en utökad miljöprövning. Miljöpartiets motstånd mot Södra länken ledde senare till att trepartikoalitionen upplöstes i januari 1998.

Två socialdemokratiska borgarråd i Stockholm, Hjalmar Mehr och Joakim Garpe var drivande bakom uppgörelsen. Mehr var finansborgarråd och sedan 1958 Stockholms ledande politiker. Garpe bar titeln Stor-Stockholmsborgarråd och ansvarade för regionala frågor och var ordförande i byggnadsnämnden.