Finfördela Synonymer Betyder Uttal

• riva

Hur används ordet finfördela

1. För att avlägsna trycksvärta tillämpas i vissa fall avsvärtning (engelska deinking) följt av dispergering och ibland av tvättning. Avsvärtningen utföres ofta med flotationsteknik. Dispergering tillämpas för att finfördela kvarvarande rester av färgpigment för att hellre skapa en lätt gråton än att ha större enskilda pigmentpartiklar i slutprodukten. Speciellt i mjukpapperssammanhang kan tvättning tillämpas dels för att avlägsna färgpigment, dels för att avlägsna fint material, så kallade fines, och därigenom minska efterföljande damning. (källa)
2. Det är inte den yttre barken som används, utan ett tunt skikt (floem) som finns mellan veden och ytterbarken. Smaken är kraftigt besk. Man skördar barken på våren då saven stiger och det släpper lätt, därefter torkar man den och sedan rostar över eld tills den blir skör och möjlig att finfördela och sikta till ett mjöl. (källa)
3. Inom gruppen blötdjur finns det ett organ som kallas för radula. Radula har dock bara snäckor och bläckfiskar eftersom musslor inte söker efter mat på samma sätt som de gör. Radulans främsta uppgift är att riva sönder och finfördela födan. Detta gör den med hjälp av små "tänder" som finns på radulan, som varierar i storlek, beroende på vilket djur det är. Radulan består av kitin som är ett protein man kan hitta bland annat i skalen på många leddjur. Tänderna på radulan blir slitna med tiden och ramlar av, och efterhand bildas nya tänder. Radulan styrs av brosk och muskler, formade som en stav som kallas för odontophoren. Odontophoren sitter i sin tur fast i muskler och brosk i buccalhålan som är lokaliserad lite innanför munnen. Storleken på radulan beror på födan, till exempel hos bläckfiskar som är rovdjur är den smalare, men hos växtätande snäckor är den lite bredare. Vissa snäckor använder även radulan som vapen när de ska äta, för att tränga igenom skal eller liknande. Bläckfiskar däremot har en kraftfull näbb och radulan ligger bekvämt innanför näbben. (källa)
4. På 1700-talet fanns i Stockholm rasphus där arbetslösa män sattes att finfördela veden för textilfärgning och år 1874 fanns i Sverige fem bresiljekvarnar för finfördelning av veden. (källa)