Vad betyder och hur uttalas fingerhål
Fingerhål uttalas finger|hål.
Fingerhål betyder (mus.).
Ordformer och varianter av fingerhål
Singular
- fingerhål
- obestämd grundform
- fingerhåls
- obestämd genitiv
- fingerhålet
- bestämd grundform
- fingerhålets
- bestämd genitiv
Plural
- fingerhål
- obestämd grundform
- fingerhåls
- obestämd genitiv
- fingerhålen
- bestämd grundform
- fingerhålens
- bestämd genitiv
Fingerhål är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fingerhål
Efter slakt kan hornet beredas på samma sätt som ett dryckeshorn för att bli mer hygieniskt och få ett bättre utseende, men man kan även tillverka blåshorn av råa horn. För att kunna ta ut mjukdelen, kvicken, kokas hornet någon timme. Hornets spets kapas av så att ett litet hål uppstår i den smala änden, i vilket man blåser på samma sätt som i en trumpet. Hornet har nu en genomgående luftkanal. Tonen är djup och kan ofta höras på långt håll. Större horn har en djupare ton än mindre. Tonen kan ändras genom att man sticker in handen som sordin i den större öppningen, eller genom att man tar upp fingerhål i hornet, på vilket man då spelar som på en flöjt.
Näverluren är ett naturhorn, och saknar därmed fingerhål eller ventiler. Normalt sett kan cirka 10 toner ur naturtonserien spelas på instrumentet. Står man med en sluttande bergsäng bakom sig kan det höras många kilometer. Idag används näverluren mest som ett kuriöst inslag, exempelvis för att blåsa fanfar vid invigningar eller andra evenemang. I Dalarna blåses ännu på näverlur lite här och var i lämpliga sammanhang.
En okarina är ett blåsinstrument av typen kärlflöjt, oftast gjort av keramik. Okarinan utvecklades omkring 1860 i Italien. En mer primitiv variant av okarinan, med lika stora fingerhål, kallas lergök. Kärlflöjten är en ålderdomlig instrumenttyp som hittats i tidiga arkeologiska fyndplatser.
Spilåpipan är en spaltflöjt, det vill säga en flöjt med en smal kanal (spalt) där luften blåses in och som riktar luftströmmen mot en kant där tonen alstras. Flöjten har åtta fingerhål på ovansidan men inga tumhål. Den har modal stämning och många intervall är svävande, med andra ord är skalan inte ren i det moderna musikaliska systemets bemärkelse. Det finns också stora möjligheter för spelmannen att påverka intonationen.
