Fjolårsgräs Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet fjolårsgräs

1. Fagning innebär att man på våren, strax efter det tjälen gått ut jorden, på ängar och inägor räfsar undan fjolårsgräs, och röjer undan löv, nedfallna kvistar och annat skräp. (källa)
2. Hornkvalster (Oribatida) är kvalster med hårda kroppspansar. Dessa arter är viktiga i nedbrytningsprocessen av organiskt material och är vanliga i fjolårsgräs. Så vanliga att man har räknat upp till 1000 individer per kvadratmeter i skogsförna. (källa)
3. Mycket hårda vindbyar: >, 21 m/s. Grenar och enstaka träd knäcks, problem för höga fordon.Snöfall: I regel när det väntas minst 5 mm på 6 timmar omräknat till smält form. Tidigt eller sent på säsongen kan varning skickas vid mindre mängder. Risk för halka på vägar. Isbeläggning: Väder som medför ishalka. Exempel regn som följs av snabbt fallande temperatur till 0˚C eller kallare på vägbanan.Rikligt regn: >, 35 mm på 12 timmar över större område. Risk för stora vattensamlingar, risk för översvämning i källare, dagvattenledningar. Kraftig åska: Omfattande och ofta återkommande åska som medför stora störningar i el och telefontrafiken. Kan lokalt även innebära mycket kraftiga vindbyar och skyfallsliknande regn. Höga flöden: Kan medföra mindre översvämningsproblem. Uppkommer i snitt vart annat år. Högt vattenstånd i sjöar: Kan medföra mindre översvämningsproblem. Uppkommer i snitt vart annat år. Utfärdas framför allt i Sveriges sex största sjöar.Frost: Temperaturer nära marken på 0 grader eller därunder, svår frost vid -3 och därunder. Varning utfärdas i regel endast 15 maj – 15 september, efter den 15/9 endast vid första frosttillfället.Stor Gräsbrandsfara: Gäller under våren när risken är stor att bränder uppstår och lätt sprids i torrt fjolårsgräs. Stor försiktighet bör iakttas vid eldning utomhus.Skogsbrandsfara Stor/Mycket Stor: Innebär stor/mycket stor antändningsrisk och att eld sprids lätt/mycket lätt i skogsmark. Stor försiktighet bör iakttas vid eldning utomhus, ofta gäller eldningsförbud. (källa)
4. Lantbrukaren Axel Nilsson rensade ris och annat skräp i Äverstaån i höjd med Hassle den 9 maj 1936. Under detta arbete eldade han bland annat bort fjolårsgräs vid åbrinken, och såg plötsligt något som liknade en bilring, vilket visade sig vara kanten av kitteln. Vårfloden hade nämligen ätit sig in i åkanten och blottlagt fyndet. När Axel tittade ner i kitteln fick han se de böjda svärden, tog upp ett och förstod att det var ett antikt fynd. Han kontaktade då Bertil Waldén på Örebro läns museum och fyndet undersöktes med hjälp av bland annat landsantikvarien. Fyndet transporterades sedan till Statens historiska museum där det snabbt blev ett av museets största sevärdheter. (källa)