Flätning synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas flätning

Flätning uttalas flät|ning -en -ar.

Ordformer och varianter av flätning

Flätning är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet flätning

Knyppling är en form av handarbete och används bland annat för att tillverka spets. Att knyppla kan liknas vid en avancerad flätning. Trådarna är lindade på särskilda spolar, knyppelpinnar (ibland kallade knypplar, singularis knyppel). För upprullning av tråden på knyppelpinnarna finns särskilda spolmaskiner, liknande dem som används för spolar till de skyttlar som används vid vävning.

Bland spånkorgarna har Våmhuskorgarna ett särskilt gott rykte. De kännetecknas av sitt handkluvna spånadsmaterial från tätvuxen tall. "Årsringarna ska sitta tätt som bladen i en psalmbok", sa en gammal korgmakare. Kluvorna av stockmaterialet förvaras sommartid i vatten för att göra virket mjukare och hindra det från att mögla. De tunna spånen "spjåkarna" görs inför att flätningen börjar. Finslipning av spånen sker genom att de dras genom två hyveljärn.

Korgvide har jämnbreda lansettlika blad som kan bli tio gånger längre än de är breda, men är som regel åtminstone fem gånger längre än breda. Bladets undersida är silkeshårig och trädet har små blomställningar. Arten är inplanterad (hittades första gången 1744) och finns nu förvildad upp till Dalälven i Sverige och i södra Norge. Den tillväxer snabbt. Årsskotten kan bli 1 till 2 meter långa och är genom sin jämnhet, mjukhet och seghet lämpliga som korgflätningsmaterial. Artnamnet viminalis kommer också ur den latinska betydelsen: lämplig till flätning. Korgvide är en dioik art och blommorna sitter i hängen. På grund av den tidiga blomningen utgör korgvide en viktig resurs för bin.

Framförallt är det glasbjörkens näver som är användbar för slöjdändamål, eftersom den är slät även på äldre träd. Nävern skördas i stora flak eller i långa remsor, beroende på vad nävern ska användas till. För flätning tas nävren i remsor i spiral runt stammen. På det sättet får man ett material som blir nästan skarvfritt. För burkar och kärl är det bättre att ta nävren i stora sjok.

Platting är benämning på band eller matta som tillverkas för hand genom flätning av kabelgarn ur uppslaget tågvirke. I segelfartygen användes platting som sejsningar och för inklädning av riggdetaljer till skydd mot slitage. Metoden kan ännu förekomma vid hobbytillverkning av t. ex. mattor.

Rötter av olika träd, till exempel gran och björk, kan användas för flätning av exempelvis korgar.

Snöret tillverkas genom hoptvinning av två eller flera garn, remsor eller liknande. Snöre kan även tillverkas på annat sätt, till exempel genom flätning eller virkning, och snöret kan då likna ett band. Snören kan tillverkas både för praktiska ändamål och för dekorationssyfte.

Om flera trossar slås samman får man en kabel för de allra tyngsta uppgifterna, till exempel bogsering av fartyg och timmerflottar. En lina är mer flexibel än en tross av samma dimension, och lämpar sig därför bättre än en tross i block, löpande rigg. En tross är lämplig exempelvis för förtöjning av större fartyg. Vill man vara säker på att få en fullständigt vridningsfri lina, flätar man samman ett större antal kardeler. Kallas ibland slungad lina. Exempel på denna typ, som också är särskilt flexibel, är livlinor. Flagglinor och persiennsnören är andra exempel, där flätning används.

En vidja är en rak, tunn och smidig kvist eller rot av sälg, björk eller pil. Vidjor används till tunnband, flätning av väggar, gärdesgårdar, korgar och fiskeredskap såsom ryssjor. Skalade, vridna vidjor har använts till rep, traljar, trugor och klövjebågar.

Flätning är en teknik som sannolikt är äldre än vävning, och kanske rent av är upphovet till vävningen. Flätor kan göras helt flata, men också spiralformade eller runda med eller utan kärna inuti. En annan flätvariant som förekommer som vävavslutning är den slags fläta som läggs tätt emot kanten av väven. Flättekniker har varit vanliga för att framställa snören, tågvirke, band, nät med mera.