Fogde synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonym till fogde

• uppbördsman

Vad betyder och hur uttalas fogde

Fogde uttalas fogde -n fogdar.

Fogde betyder person med förvaltande myndighet för kronans el. godsherres räkning i ä. tid.

Ordformer och varianter av fogde

Fogde är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet fogde

Hövitsman betyder ursprungligen en ställföreträdare, oftast en kungens fogde. Sedan har begreppet diversifierats och använts som beteckning även på andra personer, i någon form av översyningsbefattning. Namnet kommer troligen från huvudman (jämför tyska Hauptmann). Gustav Vasa kallade sig hövitsman över riket i betydelsen riksföreståndare före sin kröning. Slottsfogdar och landshövdingar kallas i flera fall hövitsmän över sina områden.

Jöns Djäkn, svensk fogde.

Sten Henriksson den äldre är ättens äldsta kända medlem. Han var ursprungligen rådman i Åbo. Han nämns 1447 och 1450 som fogde på Tavastehus. Han nämns som fogde i Norrbotten 1454. 1456 är han fogde på Korsholm. 10 februari 1445 får han skölde- och frälsebrev av kung Karl Knutsson. Han lever ännu 21 december 1490. Han gifte sig före 1456 med Anna, dotter till Gödeke Fincke (äldre ätten Fincke) och Katarina Nilsdotter (Tavast). Hon var död 1473 då arvskiftet efter föräldrarna skedde. Sten Henriksson gifte om sig 8 oktober 1480 med Anna Jakobsdotter, dotter till Jeppe Kurck (äldre ätten Kurck) och Karin Klasdotter (Djäkn, Lydekasönernas ätt).

Rods bryte var en typ av fogde som förvaltade Roden och dess skatteinbetalningar, och skeppslagen i bl.a. Roslagen hade också sitt eget ting med egen tingsrätt. Ett Skeppslag var indelat i fyra fjärdingar.

Ståthållarämbetet, fogde för svenska kungens slott, en av de svenska hovstaterna.

Slottsfogde var på medeltiden en titel inom statsförvaltningen för en fogde för ett slott som också var en befästning. Slottsfogden ansvarade både för försvar och administrativa frågor för slottet och landet omkring.

Beträffande den ytliga kontroll som företogs avseende järn kan sägas att den tidigare företogs av Bergslagens fogde, men genom ett beslut av riksdagen i Norrköping 1604 flyttades verksamheten till städerna, och därmed till vräkare. Vräkningen skedde på särskilda upplagsplatser, kallade järnvågar, där järnet även räknades. Vräkarna skulle väga och kontrollera att järnet var rätt stämplat, och kassera och sortera bort järn som var belagt med exportförbud eftersom det var underhaltigt eller eljest undermåligt. De mängder som av vräkarna beslagtogs var minimala. Vräkt järn tillföll kronan och brukades som ballast. Järnvräkarinstitutionen upphävdes 1855.

Bese ("Byssy", "Byse") var två medeltida frälseätter, svensk uradel från Östergötland vars medlemmar kallade sig Bese, och varav den yngre Beseätten härstammade från den äldre på mödernet. Båda ätterna utslocknade innan grundandet av Sveriges Riddarhus. Flera olika vapen med blå sparrar och pilar på gul sköld fördes inom de båda ätterna, vilka har tolkats som att ätten var frälse av bondesläkt och samlade rikedom som fogdar åt högadeln.

SAOB (1920) definierar borg sålunda: "En i äldre tid för försvar avsedd, befäst plats, fäste. I synnerhet om medeltida, med murar omgiven boningsplats för adlig eller furstlig familj, (fast) slott, "hus"." En medeltida borg i Norden utmärktes av att den både var en befäst anläggning och bostad eller residens för personer ur samhällets elit. Borgen utgjorde en maktsymbol och var ofta även ett administrativt centrum. Kungliga borgar förvaltades av en ståthållare eller en fogde. Även biskoparna förfogade över borgar.

Den äldsta svenska användningen är på en ämbetsman, som samtidigt var konungens fogde över ett visst område ("fogati") och kommendant på något av kronans slott. I några svenska landskap användes befallningsman som benämning på kronofogdar, i några fall även på länsmän. I dessa sammanhang kunde även beteckningen "kunglig befallningsman" förekomma, för att markera att det var en statlig befattningshavare.

Fogde på Engelska

sheriff, bailiff