Vad betyder och hur uttalas forskningsresurs
Forskningsresurs uttalas forsk|nings|resurs.
Ordformer och varianter av forskningsresurs
Singular
- forskningsresurs
- obestämd grundform
- forskningsresurs
- obestämd genitiv
- forskningsresursen
- bestämd grundform
- forskningsresursens
- bestämd genitiv
Plural
- forskningsresurser
- obestämd grundform
- forskningsresursers
- obestämd genitiv
- forskningsresurserna
- bestämd grundform
- forskningsresursernas
- bestämd genitiv
Forskningsresurs är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet forskningsresurs
1944 utsågs Funke som sekreterare i den statliga utredningen Naturvetenskapliga forskningskommittén, som hade som uppdrag att "avgiva förslag rörande åtgärder för främjande av matematisk-naturvetenskaplig forskning jämte därmed sammanhängande frågor". Utredningen avrapporterade i betänkandena SOU 1945:48 och 1946:77 vilket bland annat ledde fram till bildandet av Statens Naturvetenskapliga Forskningsråd 1946 där Funke blev sekreterare - en roll han innehade ända till sin pensionering 1972. Han var kritisk till uppsplittring av forskningsresurser och arbetade aktivt för breda och internationella samarbeten för att få en effektiv planering av dyrbara vetenskapliga storprojekt. I linje med detta kom han att spela en betydelsefull roll inom samordning av forskningsinsatser. Bredvid sitt engagemang inom nordiskt forskningssamarbete intresserade han sig speciellt för förbindelserna med Frankrike, som hade, kanske till viss del beroende på en språkbarriär, blivit försummade inom svenska forskarvärlden trots fransmännens tydliga forskningsframgångar.
Efter atombombssprängningarna i Japan 1945 startades omedelbart efter krigsslutet i Sverige på dåvarande ecklesiastikminister Tage Erlanders initiativ Atomkommittén under ordförandeskap av landshövdingen Malte Jacobsson och med Gösta Funke som sekreterare. Han kom därefter att fram till sin pensionering 1972 spela en stor roll inom den statliga administrationen av den svenska grundläggande atomforskningen, omfattande främst kärn- och partikelfysik, kärnkemi och strålskyddsforskning. Atomkomittén upphörde 1959 och ersattes av Statens råd för atomforskning, alltjämt med Funke som sekreterare. Speciellt engagerade han sig för uppbyggnaden av den europeiska samarbetsorganisationen för kärnfysikforskning CERN i Genève. Han tog fram planer för hur de stora forskningsacceleratorerna vid de svenska fysikinstitutionerna skulle kunna förnyas och kompletteras, och vinnlade sig om att genom samordning möjliggöra tillskapande och effektivt utnyttjande av storskaliga och dyrbara forskningsresurser.
