Framkant Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet framkant

1. Grågås (Anser) är en andfågel inom släktgruppen gäss som placeras i släktet Anser. Arten beskrevs av Carl von Linné 1758. Grågåsen är en stor och kraftig grå gås med kraftig ljusrosa näbb och ben, och tydliga ljusgrå vingframkanter. Den är en kortflyttande flyttfågel som häckar i stora delar av norra och mellersta Palearktis. IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC). (källa)
2. Gråhägern är en stor och grov häger med lång s-formad hals, långa vingar och ben och lång dolkformad näbb. Dess längd är, med utsträckt hals, mellan 85 och 102 cm, vingspannet 155–175 cm och den väger upp till 1,4 kg. På ovansidan är den askgrå. Skuldrorna har förlängda ljusgrå fjädrar. Vingpennorna är gråsvarta, vingens framkant, huvudet och strupen vita. Hjässan och en lång nacktofs är svarta. Halsen är gråaktig, med svarta fläckar i rader längs framsidan. Bröstet har förlängda vita fjädrar och buken är vit. Näbben, benen och även ögats iris är gula. I flykten drar den in huvudet intill kroppen vilket gör att den får en högbröstad profil. (källa)
3. I den skrovliga ytan framför dessa utskott har lig. plantare longum och det laterala huvudet på m. quadratus plantae ("fotsulans fyrkantiga muskel") sina fästen. I det skrovliga utskottet i ytans framkant och i fördjupningen framför denna fäster lig. calcaneocuboideum plantare. (källa)
4. Korkåpan utvecklades från just en regnkappa till ett liturgiskt plagg på 1000-talet. Sedan äldre medeltid har den varit ett praktplagg av sammet eller sidan, någon gång av enklare material, och ofta rikt broderad över hela ytan. Formen har alltid varit halvcirkelformig. Kåpan knäppes över bröstet med en bred klaff, ofta prydd med dyrbara spännen, ibland av jättedimensioner. Den tidigare kapuschongen, ursprungligen avsedd att dras över huvudet, miste sin funktion och hade på 1200-talet krympt till en liten trekantig lapp kallad clipeus, sköld. Senare blev den åter större och var under medeltidens slut och 1500-talet rikt broderad, ofta med figurbroderi. Skölden avslutas ofta med en hängande kula eller tofs. Längs kåpans raka framkant löper nästan alltid ett brett bräm, ornerat i likhet med skölden. (källa)
5. 2005 Bollnäs Kulturskola. Juryns motivering: "För bredd och medvetenhet. Bollnäs kulturskola har utvecklats till en skola med framför allt stor musikverksamhet av hög kvalitet och med betydande omfattning, inte minst på de akustiska instrumenten. Den ligger även i framkant med nyskapande projekt och idéer. Exempelvis har man ett väl genomtänkt jämställdhetsprogram i vilket man uppmuntrar till genusutjämnande vid elevernas instrumentval, samt ett försök med utbildning i ensembleledning. Skolan är väl integrerad i och har ett starkt stöd av Bollnäs kommun, och utöver detta ett utvecklande samarbete med grannkommunerna och med regionen.". (källa)
6. Eftersom kölen är det som sticker längst ned under ytan är det även den som är mest utsatt vid en grundstötning. Olika kölkonstruktioner är olika känsliga. Generellt kan sägas att ju kortare och djupare köl, desto känsligare är den. En långkölad båt där även rodret sitter bak på kölen har betydligt bättre chanser att klara en grundstötning än en fenkölad båt. Mer eller mindre fantasifulla försök har gjorts att minska skadorna vid grundstötningar. Till exempel finns så kallade kölskydd i form av ett gummiskydd som fästes på kölens framkant för att ta upp en del av energin vid en grundstötning. (källa)
7. I Sverige förekommer nominatformen A. u. urticae, vilken beskrivs här. Den vuxna fjärilen har glest tandade vingar, som på ovansidan är intensivt rödbruna. Framvingarna har på ovansidan längs framkanten en rad omväxlande svarta och ljusa fläckar. Den yttersta ljusa fläcken är typiskt vit medan övriga är vitgula. Varje framvinge har också en större svart fläck vid bakre kanten (fält S1b) och två mindre fläckar nära mitten (i fält S2 och S3). Omedelbart utanför den svarta fläcken i S1b finns en mer indistinkt ljus fläck. Bakvingarna är i den inre hälften svarta. Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm. (källa)
8. Panamahatt, på spanska sombrero de paja-toquilla ungefär Toquilla-stråhatt, är en ljus manshatt flätad av fibrer från fibern Carludovica palmata, även kallat Toquilla- eller jipijapapalm, och tillverkades ursprungligen i Ecuador. Den är normalt av fedoramodell, det vill säga kullen är nedtryckt i mitten och har två inbuktningar långt fram på kullens sidor. Brättet är förhållandevis brett nedskjutande i framkant. (källa)