Vad betyder och hur uttalas fritidsbebyggelse
Fritidsbebyggelse uttalas fri|tids|be|bygg|else.
Ordformer och varianter av fritidsbebyggelse
Singular
- fritidsbebyggelse
- obestämd grundform
- fritidsbebyggelses
- obestämd genitiv
- fritidsbebyggelsen
- bestämd grundform
- fritidsbebyggelsens
- bestämd genitiv
Plural
- fritidsbebyggelser
- obestämd grundform
- fritidsbebyggelsers
- obestämd genitiv
- fritidsbebyggelserna
- bestämd grundform
- fritidsbebyggelsernas
- bestämd genitiv
Fritidsbebyggelse är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet fritidsbebyggelse
Allmänningar ingår i de olika fastigheterna. När exempelvis områden styckas av för fritidsbebyggelse, lämnas ofta oanvända ytor mellan tomterna. Dessa ytor kallas ibland oegentligt allmänning, trots att de på papperet tillhör den ursprungliga fastigheten. I praktiken nyttjas de här restytorna ändå som en sorts allmänning, med stöd av allemansrätten.
Enligt en definition från 1930 är en sportstuga "en liten, väl ombonad stuga med eldhärd, avsedd som tillfällig uppehållsort, och så belägen, att trakten omkring lämpar sig för friluftsliv". Sportstugan kan vara för kollektivt bruk för till exempel en förening och då förekommer också begreppen sporthem, idrottsgård, friluftsgård, klubbstuga eller idrottstuga. Den kan även vara för enskild typ och avser nuförtiden oftast en stuga som finns i anslutning till en skidanläggning. 1936 introducerade Gotthard Johansson ordet fritidsbostad och med detta följde begreppen fritidsbebyggelse och fritidshus. Vid 1940-talets mitt var dessa ord väl etablerade och används idag i stor utsträckning istället för sportstuga. Begreppet finns dock kvar för föreningsstugor och enskilda fjällstugor.
