Fullmäktig Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder fullmäktig, varianter, uttal och böjningar av fullmäktig

Fullmäktig synonym, annat ord för fullmäktig, vad betyder fullmäktig, förklaring, uttal och böjningar av fullmäktig.

Synonym till fullmäktig

Vad betyder och hur uttalas fullmäktig

Fullmäktig uttalas full|mäkt|ig och är ett adjektiv; pl. -e   och är ett substantiverat; ledamot av beslutande organ; hon är fullmäktig för moderaterna  endast pl.; beslutande organ; beslut i fullmäktige.

Ordformer av fullmäktig

Substantiverat adjektiv fullmäktig singular grundform fullmäktigs singular genitiv fullmäktige plural grundform fullmäktiges plural genitiv

Fullmäktig är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Hur används ordet fullmäktig

  1. Prokura är en typ av bolagsrättslig fullmakt vilken får utfärdas av näringsidkare. Det är dock förbjudet att utfärda prokurafullmakt i ett aktiebolag. I aktiebolag får istället en parallell till prokurafullmakten utfärdas, nämligen generalfullmakt. En generalfullmakt ger inte fullmäktig samma behörighet som styrelsen utan är mer begränsad i sitt omfång. I det fall generalfullmakten trots det skulle upprättats så att det av fullmakten framgår att fullmäktig, innehar samma behörighet som styrelsen, är denna icke giltig och ett överskridande av behörigheten är således för handen. (wikipedia.org)
  2. Från rättsförmåga bör väl skiljas rättshandlingsförmåga eller rättssubjektets lagligen erkända förmåga att självt, eller genom därtill av subjektet självt utsedd fullmäktig eller ställföreträdare, göra de intressen gällande, av vilka subjektet är bärare. Fysiska personer saknar, så länge de är barn eller underåriga, helt eller delvis rättslig handlingsförmåga men aldrig rättsförmåga. (wikipedia.org)
  3. Den som lämnar fullmakt kallas fullmaktsgivare eller huvudman. Den som får fullmakt kallas som regel fullmaktstagare, fullmäktig eller ombud. Inom diplomatin betecknas den som får fullmakt i stället plenipotentiär eller befullmäktigad. Rätten kan vara begränsad på olika sätt till exempel till visst område, till visst ärende eller till viss tid. Om fullmakten inte är tidsbegränsad gäller den tills den återkallas. (wikipedia.org)
  4. Fullmäktig – en person med fullmakt (wikipedia.org)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland 39000 synonymer samt 91000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.